Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Robert Petrés dagbok 1702-1709 - Robert Petrés dagbok under kriget ifrån år 1702 till slaget vid Pultava - Anno 1708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruinerat, att Hans Exellence wähl fant, att han eij der med
kunde komma fohrt eller det soutinera.
Om morgonen bittida marscherade Hans Exellence 1 Octob.
med infanteriet ifrån byn, derest wij natten [öfjwer hade
qvarter och war öde, och ankom kl. wid pass 9 till den platz,
derest General Major Stakelberg afftonen tilforende med
cavalleriet öfwer swimmade. Strax wid wår ankombst dijt
kom General Major Stakelberg öfwer ifrån andra sijdan,
då ock infanteriet begynte med sijna hestar att simma
öfwer. Till de andra knechtarnas öfwersättiande, som inga
hästar hade, blef 3:ne flåttar af ståckar samman bundne
och förfärdigade, hwarigenom största dehlen af infanterie
och armen till kl. 2 effter middagen hindte att
öfwerkom-ma. Hans Exellence war så gunstig och bad mig följa
sig och General Majorn Stakelberg öfwer på deras flåtta,
som Magister Sandmarck rodde öfwer älfwen fram och till
bakars igen, på det han skulle få sijna böcker öfwer med
sig, hwilken gunstige tillseijelse jag antog och kom
lycke-ligen på dena lilla flåttan öfwer strömmen, som war eij
större än 4 persohner tillijka kunde öfwersätias.
NB. Min häst gaf jag en underofficer af regementet till
att öfwerföra, hwilken jag ock äfwen derigenom förlorade,
/:och war detta den 13 hesten jag här wid miste:/ j det att
den som på hesten rijdit öfwer strömmen, har sedan släpt
honom handlöst, när han sijna skor och strumpor skulle
taga på sig, ty blef jag den qvitt och hade snart blifwit
effter, der icke underofficern Holmberg gifwit mig en häst.
Dock war det skiöna björnskinstäcket och sadeln mest
för mig att sakna, emedan jag war igenom låhret skuten
och hade stor möda att rijda utj en hård sadel.
Wid denna öfwer swimningen gick det eij så noga till, att
icke ohngefehr 50 å 60 man gemena, som ock Ryttmestaren
Roos drunknade, emedan strömmen war temmeligen bred
och starck, så wehl af sig sielf medelst sin höst flod, som
ock tilltagit af det starcka rägnet, som hela den tijden con-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
