Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Robert Petrés dagbok 1702-1709 - Robert Petrés dagbok under kriget ifrån år 1702 till slaget vid Pultava - Anno 1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tet tillräcknas denna wår förlust mycket, emedan han af
Major Lodhe blef nyss aflöster och ännu intet warit längre
borta, när fienden anföll Major Lodhe, än han kunnat
honom secundera, då han skickade bod till honom och
ansökning derom giorde, men han sådant intet wehlat
giöra, emedan han föregifwit, det han eij dertill har ordre,
hwarföre han ock blef arresterad och sedermehra af
general krigsrätten, som holldes af General Leuwenhaupt,
dömbd att tiena för gemehn i 6 månader. Men blef sedan
af Hans Kungl. Maij:tt sielf, i det ställe man förmodat att
dommen skulle blifwa lindrad, dömbd att i all sin lifztijd
wara owärdig att bekläda någon tienst i Swerige; för det
att han den andre, Major Lodhe, eij secunderat der han
dock . . .
i handskriften fattas nu ett eller flera blad.
Klockan wid pass 12 kom Öfwerste Leutnanten
Gyllen-Maj 8 krok af gardie och derhoos Öfwerste af fortification sampt
GeneralQuartermestare och bad mig krypa på nytt ut till
den omtahlte wachten och gie dem ordre, att de skulle
gie wehl achtning och intet skiuta der de sijr en ensamb
person gå, utan låta den passera, föregifwandes orsakerna,
att Hans Kungl. Maij:tt wore der utan före och
recogno-serade ohrtens beskaffenhet; till följe deraf kom jag wehl
dijt, der posterna stod, utan att fienden sådant förmercka
kunde, men sedan jag kom dijt och begynte att tahla det
sachtaste jag kunde med corporalen, begyntes ett starckt
skiutande, emedan de ofehlbart lärer hafwa hört tahlas,
helst som det war tyst om natten och denna ohrten war
tätt wid deras blockhus*, så att de det så mycket betre
höra kunde. Med hwilket stadigt skiutande de enteligen
har giort mig wägen osäker till min post jag i approschen
hade, emedan de dijt richtade sina stycken, derest de såg
gräset röra sig. Der icke Gud mig särdeles bewarat, och
* Förmodligen stora trätornet öfver porten till stadsdelen
Ma-zurovka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
