Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europas civilisation. Det uppgifves åtminstone i böckerna
att detta var hans afsikt, och i en mycket inskränkt mening
kan uppgiften kanske godtagas. Fänrik Barohn, som af
Narvas kommendant H. R. Horn sändts till gränsen och
vidare till Knes Trubetskoi för att inhämta orsakerna till
vissa å ryska sidan företagna åtgärder, blef nu föremål för
en behandling, som visade att Ryssland, inklusive tsaren
själf, högeligen tarfvade antydde civilisering. Om denna
behandling kan på sitt ställe utförligen läsas. Ur hans
första ryska fångenskap befriade honom Narvasegern; i en
ny föll han en annan Augustidag 4 år senare vid Narvas
eröfring. Och i denna fick han tillbringa 18 år.
Det var således helt naturligt att den omsider
förlossade 49-årige löjtnanten vid ett regemente, som efter
eröf-ringen ej mera existerade, sökte få någon ny anställning.
Visserligen blef han placerad som major, dock med
kaptens indelning, vid Österbottens regemente, men som där
redan funnos flere majorer, begär han i en inlaga till
rik-sens ständer af 1723 att bekomma majors lön samt
öfver-stelöjtnants titel för sina lidna förluster. Senare på året
insinuerar han ånyo sin begäran hos krigskommissionen.
Detta synes emellertid ej ha haft någon påföljd. Det fick
lända honom till någon tröst att han 1731 naturaliserades
som svensk adelsman. Juni 1732 uppvaktar han ånyo
Kongl. Majestät med en inlaga om erhållande af ett
»kommendantskap» eller någon annan befattning. Man finner
för öfrigt af handlingarna (R. A.) att hans förre chef, H. R.
Horn, vid ett par tillfällen understödt hans ansökningar.
Äfven andra, såsom öfverste A. P. Thomson, C. H. Hejde
samt guv.-sekreteraren i Narva C. Teppati intyga sig ha sett
på hans rygg de brända spåren af tsar Peters civilisatoriska
instinkter — låt vara att tsaren icke utan skäl betraktade
Barohn som spion. — Men nu var allt detta längesedan och
den sista ansökningen hann knappast visa några påföljder,
ty i Nov. 1732 dog Barohn från alltsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
