- Project Runeberg -  Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter / 12. /
LXVII

(1901-1918) [MARC] With: August Quennerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Korrekturet på själfva texterna har äfven denna gång
lästs af Hr Bibliotekarien B. Möller, som jag har att tacka
för så långvarig och pålitlig hjälp.

Men medan jag befinner mig på tacksamhetens vackra
stråt, bör jag ockå ihågkomma alla de institutioner, från
hvilka jag fått röna så mycket bistånd och hjälp.
Riksarkivet, Krigsarkivet, Kungl. Biblioteket, Upsala och Lunds
universitetsbibliotek, Nordiska museet, Statsarkivet i
Helsingfors ha alltid visat det största tillmötesgående. Jag
kunde ge alla dessa adresser personliga namn, men läsaren
finner sådana i de föregående delarna, och hvad mig
beträffar, så upprepar jag dem ofta tyst för mig själf. Om
biblioteket vid mitt eget universitet ej kunnat förse mig med
så många karolinska handskrifter ur eget förråd, så ha dess
tjänstemän i stället alltid varit beredda till all hjälpsamhet
och tjänst vid förmedlandet af lån från andra håll.

Hvad till slut läsekretsen beträffar, så säger jag den
nu tack och farväl! Icke som förut till härnäst, utan för
beständigt. Ty vi träffas icke mera.

Kanonkulan aldra sist i boken (om dess historia se
planschförklaringen) får nu stå som ett slags stor och
tydlig punkt vid slutet af mitt arbete. I början vet man aldrig
hvart hän ett dylikt leder, om det som mitt improviseras.
Liksom man aldrig vet hvart det bär, om man ger sig in i
tjocka skogen. Därinne bland gran och fur ha de af
gammalt som ett föredöme framhållna skogsmyrorna sina höga
stackar, som de under åratal släpat ihop af de fälda, en
gång grönskande barren. Men de äro ej blott flitiga och
allting undersökande djur, utan också onda, som bruka
bitas bra och spruta strålar af koncentrerad myrsyra —
tydligt synliga i solen — om stacken ofredas. Det ger
emellertid en uppfriskande lukt, och vandraren bör ej försumma
tillfället, om han behöfver en vederkvickelse eller vill se
hur hastigt en mobilisering företages med öfvergifvande af
allt annat arbete. Annars är själfva parfymen, såsom va-

E* 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karolikrig/12/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free