Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wara fruktad af sina fjender; men större lycksalighet består
derutj, att wara af sitt follk ällskad, besittia deras hiertan
och genom det willigt hwad de hafwa i sin förmågo. Hela
riketz timmeliga wällfärd är då Eder, o store kånung
anförtrodd; såsom på en allmen landzens faders axlar liggia
edert rikes angelägenheter, edra undersåtare i oss och wj
i dem skudda med underdånig tillförsickt wåra hiertan i
edert skiöte, försäkrandes oss med otwiflad förtröstan [att]
Eders maj:tz öron med hiertelag wisserlig påminner sig oss,
åtager sig wärt åliggande och att gudz ofelbara hielp skall
snart giöra ett med Eder mannakrafft till att förswara oss
och snart utur wanheders stofftet igen till ähra ophöija.
Men iag förmärcker, förnäme åhörare, att öfwer mine
så försäckrande ord en och annan opstijgande tanka
förändrar edra ansickten, hwilka, ehuru innom tysta munnen
inslutne, dock genom särdeles teckn för[e]kasta mig eij
allena en fåwitska, utan och i gemen förmätenhet, i det
iag med ögonskenlig [o]lycka och i allas tycke ännu utj
widt fällt stående och af största owisshet af ändring
[be-fintlige förhållanden] mig understår liksom drömma om
lycka och wällgång. Det är wäll wisst nog: genom gudz
outforskeliga beslut *) hafwer Swea rikes skepp af starck
‘ storms owäder drifwetz på en hård olycksklippa och lidet
skepzbrott så att största hopen af oss änn åtterblifne lefwer
i dagligen qwällijande frucktan, att samma owäder oss eij
stöter i afgrundz diup, dädan skeppet eij kan räddas
än-skönt fremmande hielp skulle brukas. Jag gifwer med,
effter utwärtes anseende tyckes wåra saker stå på högsta
undergångztrappan och hänga allena ytterst wed et litet
hopp, wj höra många städer i wårt land intagas, byar
up-brännas, länder sköflas, månge af män och qwinnor med
barn bortföras i träldom. Wij hafwa pröfwat huru liten
grund är att bygga på lyckans fagra utseende och huru
*) Rättadt från den ibland rätt flyktiga handskriftens
meningslösa: ord. forskel, slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
