Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter hvilken det dömmes har till titel: efteråt, utgången.
Den lårdom, som hämtas därifrån, är visst icke att försmå,
men den är icke alltid så lätt dechiffrerad, som man
föreställer sig. De många plumpa och banala greppen därur
visa det nogsamt. Verifikationen är ofullständig och
egentligen blott negativ; det är med utgångens visdom som
med månen: den har en evigt bortvänd halfva, som ingen
dödlig får se. Vi veta ju ingenting om hur det skulle gått,
om skolmästarnes råd blifvit följda. Vi veta blott att öfverallt
finnas stötestenar och fallgropar samt att lifvet så ofta har
oväntade möten. Man tycker annars att historisk konst, om
också ej i sin högsta utveckling, borde kunna trifvas hos
oss. Här finnas ju många förutsättningar, åtminstone de
objektiva inom det skeddas värld, där det ligger utbredt
som en stor glänsande hafspegel. Sådana historiska
arbeten som Mommsens »Römische Geschichte» och
Gre-gorovius »Geschichte der Stadt Rom im Mitteralter» båda
så olika hvarandra (hvarföre de berömda författarne aldrig
förstått hvarandra) men bägge grandiosa i anläggning och
utförande — skrifvas förmodligen ej inom ett litet folk.
Likväl, skulle dessa författare skrifvit blott om sina egna,
förvisso ofta ganska målmedvetna Hohenzollrare (Fredrik
II med sin kryckkäpp och med sina fritänkare inclusive)
så hade de förmodligen aldrig hunnit så långt i konsten.
Man bäres nog bättre af uppgiften när man får skrifva om
Hannibal och Kartagos fall eller om Hohenstaufarnes kamp
och undergång. Att man är ute på världshafvet känns på
dyningen. Och det som ligger i fjärran har
luftförtrollningen öfver sig. Likväl har det blåst världshistoriska
fläktar in i Sveriges historia. Det brukar ju märkas hos
dem som skrifva om Gustaf Adolf. Och vi torde vara
bättre försedda med monumentala konungagestalter än
många andra folk. Ingen svensk man — och inte så många
ur andra folk heller i nyare tider — har gjort ett så djupt
och varaktigt intryck både på västerns och österns folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
