Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - LÖJTNANT JOACHIM MATTHIÆ LYTHS DAGBOK 1703—1722
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNO 1703.
År siutton hundra tre tre dubbel lycka gifwer,
Hwars liufwa storm dit skepp för långt från stranden drifwer.
Ett hopp, som upbläst är af lyckans wind, ej tror,
Att under medgångz swall en olycks klippa bor.
ANNO 1704.
Nu stundar farlig tid, ty siuton hundra fyra
Så tänk för ymnogt år, att smulor blifwa dyra.
Bed, om du bedia lärdt, att Gud ej från dig tar
En kiärna hwit ock gier dig swarta skalen qwar.
ANNO 1705.
År siutton hundra fem brödkorgen Gud uphänger
Så högt, att bonden sielf om födan bettla tränger. ■
En onaturlig spis för mången warder giord;
Men gifte matken går liksom till dukat bord.
ANNO 1706.
År siutton hundra sex olycklig lycka skåda,
Som med bedräglig wacht fick-håga[?] kan förråda.
Din lycka synes stor, olycklig du dock äst;
Du finna lär mång gång, att fall är högmod näst.
ANNO 1707.
År siutton hundra siu i fader wår betracktar
Den siette bönen wäl, bed Gud han dig nu acktar.
Förbuden wällust är ett socker sött förgift,
Som hiärtans manna blod för till en snöplig grifft.
ANNO 1708.
Hielp Gud, hwart bär det nu? ty siutton hundra otta
Will sig naturen sielf med all sin fägring blåtta.
All jorden kläder sig i ängsslig sorge-skrud,
Sig grämer, att hon ser ett högdt bedröfwad brud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
