Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibland förefalla de besynnerliga vid sidan af andra klara
anteckningar och någon mening kan knappast inläggas häri,
om det ej får betyda att det dock, trots allt, stod i Carls
makt så tidigt som t. ex. hösten 1713 att komma loss, om
han ville uttryckligen låta Porten veta, att han ämnade ta
sig hem på egen risk. Det har utan tvifvel funnits skäl,
som i det längsta afhållit Carl från ett sådant
tillkänna-gifvande. 1 eskortfrågan hade han dock alltid ett band, låt
vara till sist skröpligt nog, på turkarna. Han har slutligen
själf afklippt det och därmed så till vida löst den turkiska
frågan. Det visade sig blott, att den stora skuld, som
svenskarna åsamkat sig och nödvändigheten att skaffa
penningar till ekiperingen var en black om foten, tillräckligt tung
att fördröja stegen.
Ingen betviflar v. Müllems och v. Kochens nit och
trohet i sin konungs tjänst. De åtnjöto också fortfarande
hans förtroende. Men såsom diplomater och statsmän
(efter egen taxering) samt afgjorda konjunkturpolitici stodo
de, såsom alla Carls diplomatiska biträden med undantag
af Oörtz, i bestämd ex-officio-opposition mot sin konung.
Tillrådt hans steg ha de väl mera sällan, afrådt så mycket
oftare. Förhåller det sig så, som Poniatowski påstår
-hvilket det nog gör då han upprepar påståendet äfven
inför Ulrika Eleonora — att Müllern och Feif på det ifrigaste
afrådt Carl från att före Prut bege sig till turkiska armén,
så måste man beklaga, att han den gången lydde deras
råd och ej följde »sin egen genius», som oraklet lär ha
rådt Cicero att ständigt göra om han ville uträtta något.
Det är emellertid egentligen efter Prutfreden, som klandret
öfver det förlängda uppehållet tar vid och den
oppositionella, starkt kritiska tendensen i dagboken börjar framträda.
Nyss förut hade ju två års arbete och tidspillan varit nära
att rikligen ersättas med ränta på ränta
Dagbokens förebråelse är den, att Carl låtit dåra sig
af falska förhoppningar (det får han väl som vi alla vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
