Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storia, ett bergland med toppar och dalar — till dem
återvänder man i alla fall, underligt att säga, hälst. De fängsla
oss ständigt, mindre kanske genom hvad de lyckades
fullborda eller hvad de misslyckades i, till uppmuntran och till
varning, än genom hvad de själfva voro. Äfven det, utan
tvifvel, både till frisk, härlig uppmuntran och till varning,
eftersom det sista aldrig kan saknas i ett människolif.
Carl har alltså, tro vi, ännu ej på långt när spelat ut
sin historiska rol bland sitt folk. Märkligt är det med ett
sådant skimmer, som ej vill gå sitt håll utan dröjer kvar,
fast det är länge sedan solen gick ner och luften länge har
känts sval.
Säkert har den svenska historieskrifningen alltför mycket
betraktat Carls politik genom synglaset af moderna
förhållanden och på dem grundade föreställningar. Det är som
om det moderna Ryssland, det moderna Preussen utöfvade
en retroaktiv verkan i likhet med det kinesiska adelskapet.
Ingendera af dessa stormakter hade existerat som sådan
om Carls planer haft framgång, åtminstone hade deras väg
blifvit betydligt fördröjd. Det är sant att den moderna
historieskrifningen finner ett stöd hos Carls egna rådgifvare,
som nu tituleras förutseende. Själf ansåg han dem för bara
klenmodiga. Tilltror sig någon att skipa rätt i händelsernas
vimmel? Den egentlige utvecklaren af den preussiska
stormakten, Fredrik II, var emellanåt i likaså stor knipa som
Carl XII. Det påstås att han ibland gick med förgift i
fickan — något som aldrig kunde falla Carl in. Lyckligtvis
använde Fredrik aldrig sin sista resurs och om han hade
klenmodiga rådgifvare, så följde han dem ej. Men han
triumferade omsider och har blifvit kallad Fredrik den store.
Sådana titlar brukas inte i svensk historia och det är endast
på pompös latin, som den andre Vasa-Oustaf ibland får
epitetet magnus. Men detta gör hvarken till eller från och
ett stolt folks vördnadsgärd blir ej ringare, därför att den
försmår sådant. ________
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
