Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KANSLI-DAGBOK FRÅN TURKIET. TILL STÖRSTA DELEN FÖRD AF J. H. v. KOCHEN 1709—1714.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större säkerhet med sig polackens myssa ock häst, hwarpå
drängarna natten emellan d. 21 ock 22 åter omwände, de
där så snart de kommo utur byen 2 mijl härifrån blefwe
af ett partie beståendes af ungefehr 20 officerare, hwilcke
anfördes at Oen. Adjut. Duwall, arretterade, brefwen
af-tagne ock hemkn hijt til lägret förde*). Brefwen, som
sades wore skrefne af hanen ock st. viziren
*) Det där liknar nästan pä ett här den berättelse, som
Nordberg II, 297 meddelar om en fångstexpedition, af honom förlagd till
slutet af året. Den anföres näml. under December, dock med den
upplysning att konungen haft de uppfångade brefven i sin hand »några
veckor». Hvad brefven innehöllo visste ingen rätt mer än konungen
och »han som tolkade dem». Men här är det Potocki, som inleder
handlingen, under det att i Nordbergs berättelse Poniatowski borta i
Konstantinopel är den egentlige regissören. Och han meddelar sig
direkt med konungen. Nåväl — en dylik händelse kan ha tilldragit
sig mer än engång. Man måste dock antaga att vissa drag (mössan
t. ex.!) genom missuppfattning af Nordberg kommit in i hans
berättelse, då det är föga rimligt att två händelser till den grad likna
hvarandra. Duvall och Hierta nämnas *i Nordbergs berättelse bland de
20 officerarne — det pekar ju också hit Brefuppsnappning var
emellertid ingen ovanlig sport. Att här drefs maskopi med Carls fiender
bl ef slutligen klart nog; det är blott fräga om, när detta börjades.
Jefferyes omtalar händelsen i sin rapport af d. 20 Febr., men
säger att det uppfångade brefvet var till Siniavski.
Hvad Pocey beträffar, så befann han sig visserligen på en senare
tidpunkt i öppen strid med K. August, men det var nog ej till en
förmodad hemlig anhängare af Stanislaus och Carl som kanen och
storvisirn nu vändt sig. Att uppfånga bref från två sådana potentater
var ju förbundet med en viss risk, som man ej underkastar sig utan
stora skäl till misstankar. Rättfärdigade brefven på något sätt dessa,
så blefve beslutet af d. 24 följaktligen så mycket mer öfverraskande.
Limiers (Hist.–––de Charles XII Liv. X s. 142) har haft något
slags rök af saken. Nordberg förekastar honom fel i dateringen (2, 197).
Om han själf ej gjort sig skyldig härtill, så beror det på att händelsen
upprepats två gånger.
Kanske har man i alla fall skäl att ge akt på ironien i det svar,
som Carl engång gaf Fabrice, då denne för att leda konungen öfver
på sin åsikt, anmärkte att eftersom han framstått som en stor konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
