Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRE LEGATIONSPREDIKANTEN VID SVENSKA BESKICKNINGEN I KONSTANTINOPEL SVEN AGRELLS DAGBOK 1707—1713.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farne i turkiska wettenskaperne, och kunna icke komma
härtill utan de wäret läremästare wijd någon förnähm
schole och gymnasio.
Sedan är Kadi, hwilka finnas nästan i hwar by och
alla små städer, men om orten är något stoor sitter där
een Molla, till hwilken kan gås med Kadiens domm.
Hwar dommare har sin Naip, den han lijksom
råd-giör med, men hwars besynnerlige tienst är att hafwa
uppseende på wickt och mått, som och tillsee att inge
för-skiämde saker biudas ut. Men desse förrätta sin tienst
mehr för gewinsten änn rättrådigheeten skull, sin Katib,
notarium; sin Mokayid, actuarium; och Muhsir som
exeqve-rar dommen, och äfwen afstraffar, om icke lanissarer finnes
på orten, hwilkom den sysslan egenteligen tillkommer.
Med rättegångs-saker är här myckert kårt och snart
giordt, seendes wäll ut i förstone, som skulle alt gå
rättrådigt till. Är sandt att Turckarna wilja hafwa nampn af
rättrådige, redelige och ährlige, som och deras religion
sådant fpdrar, doch fälles icke mindre orättrådige dommar här
änn på andra ställen, besynnerligen emoot andra
religions-förwanter. Weeta mycket wäll att betiena sig wijd
döm-mande af deras lags uttolckningar och beropa sig därpå,
ändoch deras dommar äro mehr arbitrale änn effter skrefne
bookstafwen. Och är intet rådeliget, mycket mindre
nyttigt, att träta länge emoot, utan hålla till godo utslaget,
särdeles om witnen äro Turkar, ty de hållas för de mäst
troo-wärdige och rätt-trogne. Doch äro och de lätt öfirtalte och
låta för een ringa penning lega sig att witna i sådane måhl,
som de intet ha mehr kundskap om, änn hwad den, som
gifwer dem penningar, underrättar dem att säja och witna.
Men warder någon beträdd med falsk witnesbörd, sä
slipper han intet onäpst därifrån, utan får brännemärcke i
pannan och blif:r sedan förd på een åsna omkring staden,
bakfram sittiandes och sedan oför förklarad att witna mehr.
Är han een Christen, lägges detta till, att honom bindes ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
