Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom så mycket han kunnat. Sin föraktlige, men genom
sin intelligens och duglighet länge oumbärlige gunstling
Mensjikov började han ej längre behöfva; han såg därföre
nu klarare fel, som han förut blundat för. Hade han ej
själf gått bort, så hade det förmodligen tagit en förskräcklig
ände. Peter kunde visserligen, i tanke på gamla
förbindelser, från schavotten taga upp och kyssa ett afhugget hufvud,
men han ångrade ej därför att han låtit hugga af det.
På hans tron satt kvar en något supig och för erotik
fallen f. d. piga. Hon hade haft sina förtjänster hon med,
bland annat den att ha kunnat handskas med honom; för
resten var hon sådan hon liksom med nödvändighet
framgått ur hans egna orgier. Hon fick efterträderskor, som
liknade eller öfverträffade henne i lystenhet. Hurudan
andan skulle blifva eller rättare hålla sig kvar längre ned, är
lätt att förstå. Men det tycks ej ha gjort Ryssland
någonting, alldeles som om moraliska faktorer vore något rent
underordnadt, blott det finns en bred och vid geografisk
bas att stå på. Är det endast stora länder, som kunna
framkalla Bironar, Razumovskijar och Potemkinar, så är
det också endast sådana, som orka bära dem och deras
gynnarinnor.
Om Polen är det icke mycket att säga, men det lilla
är kraftigt nog. Carl XII:s försök att knyta Polen vid
svenska intressen och hejda dess politiska förfall
misslyckades. Peter, som innerst bar på det ryska instinktiva hatet
mot allt hvad polskt hette, begrep naturligtvis mer än väl
faran af en dylik förbindelse och spelade därför rolen af
Polens oegennyttige vän och hjälpare gent emot Carls
något hårdhändta tag. Så blef han militäriskt Polens verklige
herre. Det har August nogsamt känt. Likväl tycks denne
mot slutet af sitt lif (han öfverlefde Peter i 8 år) hängifvit
sig åt den illusionen att han varit något för sina folk.
Åtminstone påstår Forster att han yttrat dylika tankar.
Sådana voro emellertid tillstånden, och sådana hade han själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
