Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungamakt och en regerande riksdag. De som skrefvo vår
nya riksdagsordning glömde visst bort att tänka på
kronan. Det var en iedsam tillfällighet, mycket svår att
numera afhjälpa och som har haft det betänkliga med sig
att konungamakten synes vara på väg till namnstämpeln.
Hur det har kommit sig att konungamakten på 1809 års
grund blifvit så bofällig, är förmodligen en lång historia.
Man kan peka på hela den allmänna tidsriktningen, på
massornas framträngande och organisering; man kan nämna
årtalet 1905, men detta var själf en följdföreteelse, fast det
ju sedan i sin mån kan ha bidragit att påskynda processen.
Den nya frihetstiden skall säkert bli den gamla olika
i åtskilliga märkliga stycken. Icke just på den grund att
varningarna från denna skulle betyda mycket, ty det gäller
om all gammal erfarenhetslärdom att den måste inhemtas
på nytt och den gamla frihetstiden hann (lyckligtvis) aldrig
att löpa linan riktigt ut — men förhållandena äro nu i
mångt och mycket annorlunda. Den nya skall ha mycket
bredare svängrum för sina experiment och skall röra sig
så mycket mera obesväradt, som det i våra dagar är mycket
litet i behåll af vördnaden för traditioner, hvilka dock alltid
hade sin hemliga kraft kvar under den gamla. Detta
möj-liggjorde den gången räddningen när den mannen kom,
som vågade appellen.
Separatintressena och partimotsatserna äro nu mycket
djupare än på de fyra ståndens samt hattars och mössors
tid. Åtskillnaderna äro delvis gräfda i helt andra fåror.
Det fanns den tiden inga samhällsomstörtare, i våra dagar
syftande till väldiga internationella sammanslutningar. Med
alla slags lidelser jäsande på djupet utgöra de en stor våda.
Men de uppkalla förr eller senare — man hoppas ej för
sent — de motståndskrafter, som kunna finnas. På sitt sätt
farligare, på grund af svenskarnas obotliga svaghet för
väl-klingande ord och talesätt, deras andliga onykterhet, äro
de välmenande samhällsomdanare, som förälskat sig i »ideer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
