Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bar med rätta titeln, såsom, efter nuvarande språkbruk, filos,
doktor. Ja, Carl var mer än uppmärksam. Det berättas
ju från början af Bendertiden huru general Lagercrona
yttrat till konungen, att han lemnade prästerna för stor frihet
och att de behöfde munlås. När olyckor, som här, hade
upprört deras sinnen, hände det att de utlade sina texter
bra nog närgånget ibland och de tycktes mena, att de, som
gamla testamentets profeter, hade rätt att politisera. Det
tyckte väl Carl ej annars om, men nu svarade han: låt
prästerna vara i fred, de tala efter sitt samvete!
Man följer med intresse berättarens revision af sina
fälttågsminnen och finner snart att det är en noggrann och
bildad upptecknare man har att göra med. Med en egen
känsla läser man hurusom efter den heta och liksom en
storm frambrusande siaktningen vid Holovczyn, då det
blef Westermans tur att öfvergå Vabis, han i moraset på
andra sidan anropades af döende, till hvilka han på knä i
gyttjan fick tala tröstens ord. Det var hastande gerning
ty deras stunder flydde.
Berättelsens gång får läsaren själf följa tills den leder
ända långt bort till Solvytschegodsk. Om sina
fångenskapsår här är W. i det hela mycket tyst, utom när han
talar om de ej sällsynta eldsvådorna i den ruskiga
trästaden eller de ännu oftare förekommande begrafningarna af
svenska fångar. Personhistorien har här en mängd fasta data.
Solvytschegodsk synes ha varit en högst otreflig ort
för de svenska fångarna på grund af innevånarnes
utpräg-ladt fientliga sinnelag och de styrandes ogenhet och
trakasserier. En annan fånge på platsen, löjtnanten F. Chr.
v. Weihe har därom mycket att berätta i sin dagbok (Hist.
Handl. 19). Det enda företräde orten kunde ha, var att
den, såsom belägen vid Dwinas biflod Wytschegda, nära
dess inflöde i hufvudfloden, kunde inbjuda till flyktförsök *)
•) Försök ha också gjorts och med lyckligt resultat alltemellanåt.
Men nog behöfdes det friskt mod för att som löjtn. vid Östgöta ka-
B*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
