Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falk.*) Och om »Lybske Savoda» vet han ej mera än det
som meddelats i noten sid. 310. Dit kom aldrig Wallberg,
tycks det, utan han fick stanna vid en stad på vägen,
Us-man, som ligger o. 60 verst sydligare, öster om Woronez’
floddal. Där sysselsattes han med att bränna kol. Skogen
har således sträckt sig hit, kanske sådan som i det
angränsande guvernementet Pensas engång så väldiga ekskogar
och stolta lindar, hvilkas försvunna härlighet P. S. Pallas i
en af sina reseskildringar med vemod tänker på. Där bodde,
vanskötande allt omkring sig, Rysslands kanske sämsta
folk, och han har nog tyckt att det är så illa ställdt, att de
härligaste nejder så ofta skola vara bebodda af det värsta
patrask. Han fick ju vara lite försiktig i sina uttryck, enär
han dedicerat sin bok till den stora kejsarinnan
Katarina-Messalina.
Men att döma af Wallbergs antydningar, måtte folket
i guvernementet Tambow ej varit bättre än i Pensa och
det var ej underligt att han med en korporal och två
gemena af Östgöta kavalleri försökte en rymning — den
tredje i ordningen. Hvad det inbragte honom berättar han
i uttrycksfulla ord. Så kom han till Serotin igen; sist till
*) Det är ett sorgset vittne han framkallat i denne man. Född
i Westergötland, Linnés lärjunge och en tid informator i hans hus,
kom han till Ryssland och fick anställning där. I ständig kamp med
en ohjälplig hypokondri, som ingen förrädisk vallmosaft kunde döfva,.
hade han härute i Ryssland på långa resor det vidsträcktaste fält att
öfva den iakttagelsens konst han lärt af sin store mästare — tills
demonerna en natt blefvo honom öfvermäktiga. Det skedde i Saransk,
en gång fångenskapsort för så många plågade svenskar, om hvilka han
säkert hört något talas. Ty till mästarens och hela skolans lynne hörde
att vara, som det hette, »kuriös», vetgirig i fråga om allting. Bland
det sista den olycklige skref ned var, att den värdige metropoliten
Benjamin kommit några gånger för att intala honom tröst och det var
också denne som, mot polisens gensägelser, medgaf hans begrafning.
Trofasta vänner sörjde för att hans iakttagelser ej blefvo
förspillda-De fylla tre kvartband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
