Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro böjda af år och mödor, men ganska visst funnos
många, som med glädje efter en tids hvila skulle gjort ett
nytt, ett vedergällningståg in i tsarens länder, om de hade
haft en Carl XII att tjäna under. Men som Kagg skref
ned i sin fångabok vid underrättelsen från Fredrikshall:
vårt handtvärck dåger ej, vår mästare är död.
Allt det där, invänder man, kan ju låta bra och kanske
innehålla sin sanning, men hvad språk talar då det följande
aktstycket, inlagan till Piper och Rehnsköld därnere i Moskva,
undertecknad af »samtliga svenska fångar iTobolsk»? Där
visar sig ju en båge spänd så hårdt, att den synes färdig
att brista! Ja — men den brast inte; dess inre spänning
fördelade sig i de enskilda medlemmarnes energi att hvar
för sig häfda sin ställning och kämpa sin kamp så godt
de kunde. Aktstycket (jag bör här anmärka att själfva
originalet gått förloradt i Ryssland och att det är den till
senaten i Stockholm d. 15 Juli 1713 inlemnade kopia som
här föreligger) är ganska gripande att läsa och har nog
ej förfelat sitt intryck på de båda »höggrefliga
Excellenserna», som för visso ingenting högre önskade än att de
kunnat afhjälpa nöden. Inte var det kung Carl, på hvars
samvete den borde tynga som en sten, snarare då
Statskontoret här hemma, ehuru utg. är alltför litet inne i dess
förhållanden och tillgångar för att här tillåta sig ett
be-stämdt omdöme.
Det är ej heller med skrifvelsens påföljder eller yttre
historia (hvarom man ej får direkt ledning i Pipers
dagbok eller tillhörande papper), vi här skola sysselsätta oss.
Det är vid en särskild punkt man stannar. Ingen eger rätt
betvifla att verklig nöd har framtvingat skrifvelsen.
Naturligtvis har denna ej tryckt alla lika; alla ha de ej med
djup oro eller slö hopplöshet blickat mot morgondagen.
Där satt Olof Hård (Kar. Krig. IV) och vägde varsamt på
efterfoljansvärdt Westbo-vis mot hvarandra tillgångar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
