Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delse, visar sig däraf, att efter 1705,’ då Lewenhaupts seger
vid Gemäuerthof satt en viss skräck i Dorpats eröfrare,
svenskarna nu i sin tur blefvo närgångna, i det småtrupper
ostraffadt ströfvade tätt under fästningens vallar, samt
öf-verföllo ryska afdelningar, som vågade sig fram. Det är
sant att Bauer efter Narvas eröfring företog ett
plundrings-tåg ända framemot Reval och att Schlippenbach förskräckt
drog sig undan till Pernau och Riga, men detta skulle han
sannolikt ha gjort äfven om H. R. Horn fortfarande setat
som kommendant i Narva. Man har nämligen i den delen
prejudikat att åberopa från 1703.
Östersjöprovinsernas öde hängde på Reval och Riga,
ej på Narva och Dorpat. Dessa voro »gränshus* mot en
barbarisk granne, nyttiga naturligtvis både i krig och fred.
Men det dröjde ännu sex år innan Reval och Riga föllo,
och de båda andras fall har icke, såvidt skönjas kan, haft
minsta inflytande härvid. Att tsar Peter, medan han var i
farten, tänkt belägra och naturligtvis intaga Riga redan
1705 — liksom han verkligen försökte med Wiborg 1706,
fyra år för bittida — bevisar endast att han »tänkte» många
obetänkta saker.
Försåvidt med hans berömda grundläggning af
Petersburg *) skulle menats någonting mycket ståtligt och för
Rysslands framtid afgörande, så är den så långt ifrån ett
bevis på förutseende skarpsinne, att den snarare, såsom
förhållandena ännu lågo, vore ett bevis på ovanlig
dumdristighet. Ty när han 1703 grundade sitt fäste på Harön,
hade han till höger och venster om detta två svenska
fästningar Wiborg och Narva, framför sig hafvet, behärskadt
af svenska flottan, bakom sig en landsträcka af försumpade
skogar och en stor sjö, öfver hvars stränder han endast
till hälften var herre, fast han ju skaffat sig »nyckeln» till
*) »Hvars stora betydelse slog alla med häpnad». F. F. Carlson
Sv. Hist. VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
