Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade han än till sist icke lyckan med sig, så räddade han
i alla fall sin och svenska namnets ära. För sådant var
ju Carl XII mycket känslig, och nederlaget har icke kunnat
nedsätta generalen i hans ögon. Själf lär han emellertid
ha tagit det mycket djupt.
I Biografiskt Lexikon får man veta (efter Voltemats
anteckn.) att Marderfelt var liten, blond med ljusblå ögon,
allvarsam, torr och kunde för sjuklighet endast rida en
klippare och det fot för fot. Det måtte då väl ha varit på
sista tiden eller i hvardagslag, ty på en krigets högtidsdag,
som Kalisz i alla fall var, förslog det inte.
Efter Nordberg och ättartaflorna skulle man tro att
Marderfelt alls icke kommit med på tåget mot Ryssland
utan kvarlemnats i Polen. Han uppgifves nämligen ha
dött i Maj (datum ej anförd) 1708 uti sitt kvarter Jakin i
Högpolen eller, som de senare variera det, Jankin i
Storpolen. Helt annat berättar Kagg i sin dagbok, näml. att
d. 18 Maj blef generalen Arvid Axel Marderfelt död i
Litauen på hofvet Ziönlofkoff och d. 28 begrafven i staden
Wilna i en reformert kyrka. Efter honom blef Gabriel
v. Weidenhayn öfverste för Södermanlands
infanteri-regemente.
Marderfelts skrift utgör 15 blad i folio; sista sidan
obeskrifven. Inga rättelser eller öfverskrifningar förekomma.
Alltså en renskrift, förmodligen ej egenhändig.
Namnteckning saknas.
Följer så löjtnanten Henrik Mathias v. Seulenbergs
berättelse om sin första ryska fångenskap. Hans första,
ty han satt fången där äfven en andra gång (1726—1733)
och om båda har han ingifvit en berättelse. Den är
öfver-skrifven: Underdånig Berättelse om mitt Första och Sidsta
Fångenskap och är daterad Stockholm d. 3 Sept. 1734.
Underdånigheten gäller knappast här Kongl. Majt. utan,
som det passade sig den tiden, rikets maktägande ständer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
