Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger eller med andra ord: den var vunnen kanske (det
må militärer afgöra) på det enda håll, där den för tillfället
var möjlig att nå, men hållet var inte det rätta. Man
undrar nästan, om ej Wittmund och transportens förstöring
har lekt väl mycket för fältherrns rörliga själ.
Det uppdrag Carl XII gifvit Stenbock hade kanske
endast Carl själf varit i stånd att lösa. Uppgiften var ju
att bryta in i Polen för att där möta konungen själf i
spetsen för en turkisk eskort. Detta måste fasthållas vid
bedömande af åtgärderna. Ur denna uppgift blir det
förhållande, i hvilket Stenbock ställes till konung Stanislaus,
begripligt, i annat fall är det meningslöst. Verba formalia i
Carls bref till Stenbock lyda: »Hans Kongl. Maijt af Polen,
som utan twifwel lärer följa armeen, hafwen I med all
tillbörlig heder och wördnad att bemöta samt med hörsamhet
efterkomma hwad han i et eller annat mål kan hafwa att
befalla. I synnerhet hwad krigsoperationerna angå». Det
sista är illa formuleradt, olämpligt inom själfva Polen,
omöjligt utanför. Det gör ett nästan pinsamt intryck det där
talet om Stanislaus’ »befallningar», som efter brefvets
ordalag så ofta upprepas. Visserligen har Stanislaus fått en del
beröm för sitt ädelmodiga beslut att afstå från kronan, men
man går ej i krig för att öfva ädelmod. Stenbock kände
dock sin konung för väl för att icke veta, hur de citerade
orden rätteligen skulle förstås. Och visste han det ej, så
fick han veta det i det skarpa brefvet af d. 17 Dec. -
tyvärr försent.
Det är svårt att veta, hur Stenbocks tankar kommit och
gått; att hans håg knappast varit att gå mot Polen är
tydligt. Hågkomsterna därifrån voro ju ej särskildt lockande
— såsom kontributionsindrifvare hade han där blifvit föga
»populär» — och transportens uteblifvande föll tungt i
vågskålen. Tanken var ju uppgifven i samma stund han lät
det passera, att Stanislaus dref sentimental politik på egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
