Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyftighetens skull» har han afstått från att nämna de
tillfällen, där han varit med — det blir Kalmare regementes
krigshistoria åren 1704 — 1709. De fleste officerarne af hans
regemente tillbrakte sin fångenskapstid i Tobolsk; en hans
kamrat i underofficersgraden, J. Crafoord (Kar. Krig. Dagb.
III) fick sitt trälarbete förlagdt till Seroda och Litepsk; själf
kom han till Smolensk. Där vistades han ett par år, men
då tiden gjordes honom lång, rymde han 1711. Hvarför
han ställde sin kosa, ej mot norden, utan söderut mot
Ukrajna, vet man ej, men det var tydligen Bender, som
lekte i hans håg. På vägen blef han emellertid uppfångad
af kosacköfversten Khalagan. Hur det sedan gick honom,
kan man sluta till ur andra kända skildringar och han talar
också om fängelse och bojor.
En sidoutflykt må här tillåtas. Ignat Khalagan hörde
till de kosacköfverstar, som följde Mazepa, då han 1708 slöt
sig till Carl XII. Men han ångrade sig och liksom förut
öfversten af Mirgorod, Daniel Apostol flydde han öfver till
tsar Peter med en del af sitt folk och 16 afväpnade och fångna
svenskar, som nog frikostigt tituleras »drabanter* —
antagligen bara deras drängar. Ty att fånga 16 verkliga
drabanter i ett notvarp var nog mera än en flyktig
kosack-öfverste förmådde, och ingen sådan afgång bland kåren är
känd. Men äfven med denna »förning» var det hemskt nog
att komma inför tsaren igen, och Khalagan har själf
berättat för Riegelman, författare till ett arbete om kosackerna
(utgifvet i Moskva 1847 af O. Bo^HHCEifi) hur det var när
han kom fram, kastade sin sabel ifrån sig och sig själf på
knä. Nåd! — Nej! du sviker mig nog en gång till som du
nyss svek Carl. — Ja, si jag kom ihåg, att jag svurit
gos-podaren tidigare trohet än svenske konungen!
Men hos Khalagan trifdes Wetterman ej länge, utan
rymde ånyo. Öfver steppen letade han sig fram till Bug i
närheten af Otschakov. Det var Prutkrigets år, sommaren
1711, och han påträffades här af några ströfvande saporo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
