Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukar gå kring och känna med fingrarna ovanpå dörrkarmarna och
tavellisterna för att kunna se efter om där är något damm. Det tycker
min dotter inte om. Det kan bli alldeles förfärliga uppträden då. I
går eftermiddag ropade min dotter till henne när hon kom att hon
inte skulle gå så nära kaffebrickan. Gå inte så nära kaffebrickan,
tant lilla, sade hon. Det är den enda grädde vi har i huset och jag
vill inte att den skall skära sig. Men då tog jag min svärson under
armen och gick in med honom i hans arbetsrum. Jag brukar be min
dotter att visa större fördragsamhet. Vi blir ju alla gamla. Så
gammal som den tanten blir jag aldrig, svarade hon då. I går var det
faktiskt så besvärligt så jag beslöt mig för att resa hem. Det duger ju
inte att ligga de unga till last heller. Fast de har ett rum stående för
mig.
— Jag undrar varför det skall vara så stora förseningar nuförtiden.
Det är nästan som under kriget. Det var väldigt ofta förseningar då
också. Jag minns en gång 1940 då vi fick stå mitt på linjen vid
Getå i fyra timmar. Kan Georg se var vi är nu? Jag förstår inte vad
det kan vara. Vi har faktiskt stått här tjugo minuter nu. Det kanske
är oljekrisen.
— Det är ju inte rimligt att hela västvärlden på detta sätt skall
vara beroende av några oljeshejker nere i Mellersta Östern. FN
borde kunna statuera ett exempel. Annars blir det bara laglöshet.
Men FN är alldeles för svagt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker
regeringens uppträdande vara väl yrvaket. När jag lyssnar på Feldt
är det som om jag lyssnade på flickan som vittnade inför rätta och
berättade: Först våldtog han mig och sedan drack vi kaffe och så
våldtog han mig igen. Vi hade ju frågan uppe redan under kriget.
Själv tog jag upp frågan med Möller alldeles efter freden när man
höll på att genomföra elektrifieringen. Med tolv laddningar på tolv
ställen kan hela Sverige lamslås, sade jag. Möller var överens. Han
hade också påpekat detta. Men vad kan man göra mot teknikerna?
hade han sagt. Nu har det gått ändå längre. Nu behövs det inte ens
tolv laddningar. Och jag undrar hur många ånglok vi har kvar. Och
finns det vattenanläggningar åt dem? Och folk som kan sköta dem?
Nej, vår beredskap är sämre nu än vad den var under Per Albins tid
före det förra kriget. Då fick vi igång produktionen av
gengasaggregat på några veckor; nu kan hela landet stängas av om några shejker
så vill. FN borde ingripa! Vi måste hålla samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
