Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade faktiskt ett riktigt långt samtal om Georgs far med Tage
Erlander för några veckor sedan. Han håller ju på att skriva sina
memoarer och han ville tala med mig om krigsåren. Vi träffades ju då
ibland. Jag hade ju en hel del med honom att göra i tjänsten. Han
var ju den som bar ansvaret för den här verksamheten. Men han sade
till mig att det var några saker han verkligen ångrade. En var att
han tillåtit angreppen mot Quensel. Vi vet ju hur hårt Nils tog
dem. Han var ju en särling och en mycket känslig natur. Han hade
en konstnärs själ. Det var ju ohyggligt att han på det sättet hängdes
ut till allmän beskådan. Det skadade också hela ämbetsmannakårens
anseende. Det andra var att han inte ingripit mot förföljelserna av
Georgs far. Det skall Georg veta att så menar vi alla.
— Det är ju något ohyggligt detta att en liten grupp journalister
och publicister kan få ta heder och ära av människor. De utgör
sannerligen, som Georg så riktigt sade, en främmande och elitär kropp
i vår demokrati. Georgs far blev ett offer för dem. Jag undrar inte på
att han till slut inte orkade mer. Han blev ju faktiskt rentvådd. Jag
satt själv med i två av de utredningar som fritog honom från alla
allvarligare beskyllningar. Den första gjorde jag ensam år 1939 och
den andra kom ju år 1950. I den var jag sekreterare. Det enda man
kan säga om honom var att han kanske varit aningen oförsiktig i
sina affärer. Det hade varit bättre om han låtit Georgs mor stå för
de ekonomiska arrangemangen. Man vet ju hur gärna folk utanför
karriären skvallrar och pratar strunt om ämbetsmän i hans ställning.
Men jag kände ju honom ända från ungdomen och vi stod på våra
första papper tillsammans redan innan någon av oss var myndig ens
och han var inte bara hedern personifierad utan han var också en
sällsynt juridisk begåvning. Ett otroligt gott minne för detaljer och
en fullkomligt kristallklart genomskinlig logik. Det var en hjärna av
hög karat och en verklig arbetspuritan. Jag tror att Georg nu kan
förstå hur det kändes för oss alla att dag efter dag möta hans namn i
slaskspalterna. Det var som Tage Erlander sade till mig: Jag skäms
faktiskt över att jag tillät detta. Jag borde ha ingripit med kraft.
Det var ju ett otillständigt undergrävande av den enkla respekt för
människan som utgör en hörnsten i vårt demokratiska
samhällsbygge.
— Men Georg förstår, det var ju svårt att värja sig. De här
angreppen var ju så främmande för oss. De var oresonliga. Om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
