Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltför stor flathet.
— Det är möjligt att de här veckorna blir en riktig signal för
folket. I så fall har den här oljekrisen i alla fall haft något gott med sig.
Allt har sin tid men flathetens tid måste vara förbi. Det går ju inte
att blunda för verkligheten. Vi kan inte låtsas som om vi levde på
en isolerad ö. Det finns för mycket folk och för få resurser i denna
vår värld. Befolkningen stämmer inte med tillgångarna. Då måste
världen rätta mun efter matsäcken. Och nu ser ju var och en att våra
liv ligger i händerna på några oljeshejker nere vid Persiska Golfen.
Så kan det ju inte få fortsätta. Nu måste folk lära sig visa
sammanhållning.
— Det kanske inte är opportunt att säga det rent ut, men jag tror
att Georg förstår mig. Vi kan inte fortsätta på detta sätt. Vi har ju
ansvar för våra barn och barnbarn och deras efterkommande. Vi har
ju ansvar för hela vår kulturkrets. Vi har inte rätt att handskas hur
som helst med denna framtid.
— Georg skall veta att det skulle finnas en verklig opinion bakom
Georg om Georg på allvar bestämde sig för att ta bladet från
munnen. Man får ju inte låta tillfälliga och opportuna hänsyn
överskugga de verkliga frågorna i en allvarstid. Vi står ju inför en
ödesgiven situation. Och egentligen är deras liv ju bara en fruktansvärd
olycka. Jag brukar se på bilder från svältens Afrika i TV och undra
hur de kan uppleva sina liv annat än som lidande och olycka.
Egentligen har vi ju en rent mänsklig plikt.
— Det finns situationer, det vet Georg och det vet jag, då det
kan synas humanitärt att uppskjuta verkställigheten av en obehaglig
åtgärd. Men det är bara en skenbar medmänsklighet ty i
verkligheten gör ett sådant uppskov blott det onda värre. Det är ju detsamma
också i privatlivet. Jag minns min gamla mamma. Hon blev väldigt
trött de sista åren. Ja, Georg förstår, hon fick sådan smak för
sötsaker. Hon brukade gå kring i huset om nätterna och stjäla
sockerbitar. Hon gömde dem under madrassen i sin säng. Gång efter annan
kom vi på henne med det. Det blev faktiskt bättre för henne när vi
satte henne på ett hem. Hon fick riktig vård. Man får inte vara
självisk i sådana situationer. Men nu gäller det ju inte bara
familjen eller privatlivet; nu gäller det själva mänskligheten.
— Var det Hallsberg nästa? Har nu tåget väntat på oss?
— Jag tycker faktiskt att tågpersonalen kunde vara hövligare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>