Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men man borde inte underskatta svårigheterna. Den låga
produktiviteten i Ungern berodde också på en utbredd och ofta medvetet
saboterande agitation mot en modern och rationell arbetsdisciplin.
Denna hade fått god jordmån bland arbetskraften på grund av de
nationella och politiska traditionerna och därför var också
uppgiften för de politiskt och samhälleligt ansvariga myndigheterna desto
större.
I Ungern riktade sig agitationen mot de vetenskapliga normerna
och försökte slå en kil i sammanhållningen genom att utnyttja de
anställdas ofta romantiskt präglade byalivsföreställningar om enkel
jämlikhet. På detta sätt försvårades inte bara ledningens arbete utan
själva produktionen blev lidande och Ungern fick svårt att fylla
sina åtaganden som medlem i den socialistiska statliga
gemenskapen och nationernas stora familj.
Också här var det viktigt att man i länder som Sverige visade en
verklig förståelse för den ungerska situationen. Ty jämlikhetens
problematik var avhängig också av produktivitetsnivån och den
allmänna standardhöjningen. I Sverige — det visste ju dr Jószef Arany
— ställdes nu problemen på ett annat sätt. Där hade produktiviteten
redan hunnit stegras så att det bleve möjligt med en i den
teknologiska utvecklingen förankrad ökad jämlikhet och en verklig
demokrati på arbetsplatserna.
I Ungern däremot stod frågorna på många sätt just så som han
själv mindes dem från mitten av femtiotalet i Sverige. Det gällde
att skapa den stegrade produktivitet på individuell bas som var
förutsättningen för ett sant kollektivt ansvarstagande i jämlikhetens
tecken.
Partiet och fackföreningarna hade här den allt överskuggande
förstarangspositionen. De statliga åtgärderna kom först i tredje hand.
Endast om det var absolut nödvändigt ingrep den statliga
administrationen. Den besatt ju de arbetsmarknadsmässiga verktyg och de
allmänna befogenheter som gjorde det möjligt att i ett allvarligt
läge lösa upp knutarna på arbetsplatsen och genomföra de personella
förändringar som krävdes för att produktivitetsutvecklingen skulle
löpa planenligt. Men i första hand ankom det på de politiska och
fackliga rörelserna att ändra situationen bland sina medlemmar.
Den politiska och inte den administrativa lösningen var ju ur alla
synpunkter den rimligaste och mest demokratiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>