Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världen och Jacques Denis satt nu bara som något slags
musei-kurator. Frågan om han varit en bättre partiledarmöjlighet än Marchais
tycktes vara en rent spekulativ fråga. Fast man borde inte bortse från
att Jacques Denis passade på att besöka Romanovskij på
Sovjetambassaden i Oslo. Men det förutsatte Karl Zweiling att jag kände
till. Jag borde dock hålla i minnet att ingen av dem ännu var
lastgammal.
Vad som skulle ha inträffat om det blivit Berlinguer som lidit
nederlag och om det inte blivit denna hans linje som segrat vore en
rent spekulativ fråga eftersom världsskeendet ju formats och
bestämts bland annat just av Berlinguers seger, eller — för att ta det
större perspektivet — Sjukovs militära kraftuppbåd till hjälp åt
Chrusjtjev efter dennes nederlag i CK:s presidium den 21 juni
1957. Fast då satt han, Karl Zweiling, redan som ambassadör i
Mongoliet och var knappast att betrakta som partifiende eller
Molo-tovs man. Det var meningslöst att än en gång i minnet kämpa sig
igenom gamla slag för att komma fram till vad som kunde ha blivit.
Lika meningslöst som att fråga sig vad det var som kommit i stället
för Kubakrisen år 1962 om Chrusjtjev förlorat redan 1957. Men
däremot var det inte meningslöst att söka reda på orsakerna till seger
och nederlag och att söka reda ut de faktorer som var i verksamhet.
Man kunde fråga sig vad som utgjort de egentliga drivkrafterna
till skeendet. De personliga och privata förklaringarna var ju inte
annat än beskrivningar av skeendets yta. Inte ens de egna
erfarenheterna kunde tillmätas någon verklig betydelse. Det var det som
gjorde så stora delar av den så kallade avhopparlitteraturen i
historisk mening ointressant. Vad hade den stackars förvirrade Svetlana
att säga om sin far?
De senaste decennierna hade avsatt väldiga avlagringar memoarer
och minnesböcker. Många av dem var ju skrivna i desinformerande
syfte. De hade därför sitt största värde som källmaterial för
bedömningen av vederbörande organisations lägesbedömning. Det gällde
därför att iaktta en viss försiktighet. Sådana skrifter som
Chrusjtjevs så kallade memoarer borde behandlas med än större vaksamhet;
de var ju inte bara hans egen partsinlaga från en tid när hans
andliga kapacitet blivit sämre utan också en partsinlaga som KGB
sedan redigerat för att överlämna åt CIA som skrev om den. Den blev
därför ett dokument som endast med stor försiktighet kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>