Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nödvändigheten var socialismens. Denna fick dock inte tolkas i snäv
mening som ett kortvarigt övergångsstadium utan finge ses som en
självständig och historiskt långvarig egen samhällsformation.
Karl Zweiling ville att jag skulle förstå honom rätt. Detta var
för en marxist alls inget självklart påstående och i den mer vanliga
agitationen och även i det inre studiearbetet brukade det skylas
över med talet om en pågående övergång till kommunismen.
Ulbricht hade dock i princip haft helt rätt och visat prov på stor
klarsynthet när han hävdat tesen om socialismen som en självständig
och historiskt långvarig egen samhällsformation.
I grund och botten var denna tes också den som förklarade varför
marxismen nu hade sådan genomslagskraft inom avgörande skikt
i Europa och varför den kunde prägla den intellektuella debatten
och vara ett brukbart redskap just för de nya högt utbildade skikten
i länder som Frankrike och även — trots de tillfälliga
konjunktursvängningarna — Sverige och den tyska förbundsrepubliken.
Den var också en grund för en ny dialog mellan den regerande
socialdemokratin i Västeuropa och regeringspartiet i hans eget land.
Det fanns ingen verkligt gemensam grund att söka i historien från
före första världskriget så som Mikojan en gång trott utan den
finge sökas i de aktuella förhållandena.
Karl Zweiling menade även att ett närmare samarbete mellan
Sverige och DDR vore nödvändigt också av andra skäl. Inte bara
därför att de båda länderna var östersjöländer som delade samma
geografiska rum utan också för att de kompletterade varandra och
att samarbetet med Sverige vore en möjlighet för DDR att nå
större statlig rörelsefrihet.
Han menade också att det fanns ekonomiska fördelar. DDR
hade stora och fasta långtidskontrakt vilka skulle passa den svenska
profilen och vilka strängt taget var större än vad DDR själv
verkligen skulle kunna svälja.
Samtalet med Karl Zweiling var på många sätt det mest
uppslagsrika under hela mötet och jag har försökt återge det så exakt som
möjligt. Ambassadör Hackelberg talade med mig om Zweiling och
menade att denne alls inte var på väg att placeras som ambassadör
i något afrikanskt land utan höll på att överta kontrollen över
DDR:s ekonomiska relationer med Sovjetunionen och de andra
öststaterna. Han var — menade Hackelberg — en representant för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
