Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som korsfästelsesymboliken och jag minns ju att Birger fick
hemanmärkning av Knack-Jakob på kristendomstimmen när han försökte
övertyga gubben om att korset var Satans symbol och höghetstecken
och symboliserade ondskans stora seger; korsfästelsen som Satans
synliga triumf. Världsfursten, jordens och köttets skapare segrade
över anden.
Birger tog det allvarligt och Knack-Jakob hotade med kollegium.
Nu är ju en sådan historia otänkbar. Men jag undrar varför den är
otänkbar. Antalet kristna är väl lika stort nu som för trettio år
sedan. Också i skolorna. Men tidsandan har förändrats och jag tror
inte ungdomarna om att kunna formulera de metafysiska frågorna
och jag tror inte lärarna om att kunna reagera. Även om de är
kristna och begår H. H. Nattvard.
Också det är ett tecken på att vi närmar oss existensens
gränsmarker där ideologierna tycks mjuka och luddiga och saknar fasta
konturer.
Inför Karl Zweilings berättelse kände jag något av detsamma som
jag gjorde den decemberkvällen 1943 hemma hos Eva när du hade
läst någon tysk religionshistoriker från adertonhundratalet och vi
satt och drack te och Evas mamma bjöd på små vita maränger och
du lade fram en ny tolkning av tillvaron efter det att domen gått i
fullbordan.
Du sade att de radikala katarerna menade att de fallna änglarnas
antal var ändligt. När dessa goda en efter en nått fram till att bli
perfecti och förlöstes ur återfödandet och lyftes upp tillbaka till sin
himmelska tillvaro då återstod blott de dömda som i evigheters
evigheter kretsade runt i återfödandets helvete i denna jordiska
straffkoloni utan någon förhoppning att någonsin förlösas.
Perfecti gick sjungande till kättarbålen, sade du, ty bålet var det
säkraste sättet att förlösas ut ur det jordiska återfödandets helvete.
Och inkvisitionen som skapades som ett kyrkans och Satans verktyg
kom att tjäna det goda genom att i bålens flammor lyfta dem en
efter en till himlen. Men det var nu, påpekade du, nästan sexhundra
år sedan den siste katarern i vår värld uppspårats och bränts. I mer
än ett halvt årtusende hade det inte funnits en enda sådan själ
att förlösa. Men vi andra dömda levde kvar i återfödandet och
domen rullade sedan dess vidare med oss i evigheters evighet utan
något hopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
