Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttryck för deras nedärvda skräck för tartarerna. De försvarar en
europeisk socialism. En barackkommunism, en kommunism där alla äter
ur samma risskål vill ju ingen ha. En kommunism med Schlitzaugen
önskar vi inte. Det gäller ju att höja sig till kommunismen, inte att
drunkna i en likriktad blåklädd massa.
Att ta ett alltför tidigt språng över från socialism till kommunism
vore ett brott mot historien och mänskligheten. Just i erkännandet
av den vetenskapligt-tekniska revolutionens verklighet låg fröet till
en rationell insikt. Som varje annan landvinning kom den i
förstone att verka förvirrande och kanske stötande men icke desto
mindre vann den dag för dag i styrka då den befann sig i samklang
med den iakttagbara verkligheten.
Om man ser vetenskap-teknik-produktion som ett
sammanhängande system så kan man iaktta att numera är det vetenskapen som
är det rörliga och drivande elementet under det att det är
produktionen som är det tröga, det hämmande och bromsande. Man kan också
iaktta hur just vetenskapen genom att utveckla tekniken alltmer och
mer övervinner detta motstånd och förmår driva utvecklingen i allt
snabbare tempo framåt.
Men vetenskap och teknik och organisation uppstår inte av sig
själva; de förs fram av vetenskapsbärare och teknikbärare och
organisationsbärare och det som kännetecknar dessa verkliga
framstegsmänniskor är deras begåvning. Den vetenskapligt-tekniska
revolutionens tempo blir alltså beroende på antalet av dessa bärare och på
hur snabbt de kan komma fram ur basstrukturen.
I detta visar sig socialismens oerhörda överlägsenhet. De tidigare
samhällsformerna är tröga och orörliga och hämmar begåvningarna.
De irrationella klasstrukturerna i de kapitalistiska länderna innebär
en strypning av tillflödet av bärare till den vetenskapligt-tekniska
revolutionens kärnområden och en alltmer påtaglig mattning av det
samhällsekonomiska framsteget.
Socialismen innebär begåvningens befrielse. Därför segrar den
också. Och därför vore en baracksocialism av kinesiskt slag där alla
skall pressas ned i samma blåklädda massa ett enormt bakslag för
mänskligheten. Ett bakslag ur vilket den kanske aldrig skulle hämta
sig. Kampen mot Kina är inte en kamp mot en avvikande sekt eller
en heresi; den är heller inte en kamp mot en farligt konkurrerande
stormakt eller möjlig stormakt. Den är den nödvändiga kampen mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>