Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ideologier — som sådan ett uttryck för en privatiserad och i dålig
mening ideologisk världsupplevelse och tjänade till dennas
förstärkande. Författare och konstnärer fyllde under borgerlighetens
uppstigande samma — eller rättare sagt motsvarande — funktion som
shamanerna i ett stamsamhälle som stiger mot klassuppdelning.
Varken inom den socialistiska statsgemenskapen eller i de
kapitalistiska staterna i väst fanns någon verklig medvetenhet om detta.
Därför blev också de samhälleliga ingripandena mot författare så
verkningslösa och så känslobetonade. Först när det verkliga
samhällsförnuftet kunde nå självförverkligande, för att uttrycka sig lite
unghegelianskt, bleve det möjligt med en rationell kulturpolitik som
motsvarade de verkliga samhällsbehoven och som på en gång kunde
överlåta åt författarna det sociala uppdraget att representera revolten
och en den mänskliga längtans upprördhet och så kunna fungera som
katalysatorer och ge människorna verklig möjlighet att leva ut sina
spänningar i fantasien. Katharsis med andra ord. Men som
samtidigt tog bort den irrationella och störande effekten av deras
pretentioner på att omfatta och förklara hela skeendet. Det stora skeendet
kunde blott åskådliggöras på ett mer intellektuellt plan och Karl
Zweiling menade att framtidens organisatörer av den
vetenskapligt-tekniska omdaningen själva måste formulera sina uppgifter. På
deras axlar föll nu denna uppgift. Det var därför han hänvisat till
shamanen. Den gången hade den magiska enheten — vilken var en
social och inte en mystisk funktion — utvecklats fram till den punkt
där magien sprängdes upp i religion och konst och vetenskap. Nu
hade samhället nått fram till den punkt där denna enhet måste
återställas under det organiserade förnuftets primat. En lång period
under vilken en sig fritt utvecklande mänsklig elit formar sitt öde
kommer att ha en helt specifik ideologisk struktur. Det var denna
som nu höll på att formera sig och som här och där också visade sig
som kulturpolitiska konflikter. Karl Zweiling trodde inte att jag
var riktigt medveten om med vilken orubblig lagbundenhet detta
försiggick såväl i Sverige som i DDR. Jag vore, menade han, trots allt
lika omedveten som en Honecker. Däremot trodde han att jag var
mer öppen för de nya och nödvändiga tankarna. En Honecker vore
dömd att hamna på historiens sophög. Han var stel och oformlig och
förmådde inte se nödvändigheten kring sig. Han var bara ett
historiens verktyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>