Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lokale partisekreteraren hade frågat honom om han hade det bra på
hotellet. Karl Zweiling hade menat att det var utmärkt. Inga
vägglöss hade partisekreteraren frågat. Karl Zweiling hade ingenting
förstått. Nej, det fanns inga vägglöss.
— Wir haben ja keine Wanzen mehr, wir haben nur
sozialistische Wanzen! Hela bordet hade skrattat. Man hade kiknat av
skratt och frustat över äppelknytena. Men skämtet var inte särskilt
roligt och Karl Zweiling hade tittat på partisekreteraren som hela
tiden ropade:
— Sozialistische Wanzen! Sozialistische Wanzen! Sozialistische
Wanzen! under det att kyparna sjävade fram med mer
krimchampagne. Det hade varit otäckt.
Det var därför inte utan en viss känsla av tillfredsställelse som han
sedan nästa år fick vara med om att sopa ut dem. Hans grupp hade
tillbringat rätt kort tid i Prag och det var ju i första hand inte
militära frågor de sysslade med. Men det hade varit nyttigt för den
nationella självkänslan i DDR att se att tyska soldater nu var
accepterade i gemenskapen. Det fanns också skäl att känna en viss stolthet.
Särskilt när man jämförde dem med polackerna. Det var pli på
pojkarna från DDR. Han hade stått i fönstret till sitt kontor och sett på
dem när de drog förbi. En av de lokala, en gammal kontorist, hade
kommit upp mot honom och sagt:
— Det är snits på dem. Det är alltid snits på dem. De har det
riktigt i blodet!
Sången hade böljat upp mot dem och pojkarna från DDR hade
tågat förbi med kläm och snits. Kontoristen hade hetat Krumbholz
förresten. Och det var intressant ty i Karl Zweilings grupp fanns
såväl en Kokoschinegg från Dresden som en Schmeykal och en
Kozepek från Berlin och en Chlumecky från Frankfurt an der Oder. Det
var inte tu tal om att de inte var tyskar. Inte ens under Hitlertiden
hade man ifrågasatt det. Men Krumbholz var tjeck. Han var inte
ens sudettysk eller något sådant. Tjeckerna var inget riktigt folk, i
varje fall inget statsfolk och i en rationell värld skulle kanske frågan
kunna lösas så att det inte uppstod sådana röthärdar som det gjort i
Prag. Sommaren 1968 hade inneburit en verklig fara för freden i
Europa. Det hade inte varit med fredens intressen förenligt att
tilllåta upplösningen att fortskrida i Tjeckoslovakien. Karl Zweiling
visste mycket väl hur vi i Sverige såg på skeendet men menade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
