- Project Runeberg -  Karriär /
120

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kadrer att DDR:s väpnade styrkor ännu decennier efter det att den nya
statsmakten upprättats behandlades på ett styvmoderligt sätt. Med
aktionen mot Tjeckoslovakien hade, menade Karl Zweiling, DDR
dock på det militära området kunnat inta den plats dess ekonomiska
och sociala utveckling berättigade staten till. Det kunde nu också
klart visas för vissa kamrater i Östeuropa att de två folk som lidit
mest under andra världskriget, det ryska och det tyska, nu stod
skuldra vid skuldra som klassbröder-vapenbröder!

Dock gav denna framgång samtidigt upphov till en motreaktion i
Sovjetunionen som kom att kosta även Karl Zweiling hans
politiska inflytande för en tid. Ty det var inte så mycket de ekonomiska
svårigheterna som den nationella frågan vilken oroade vissa
kamrater. DDR:s framgångar var alldeles för påtagliga för deras smak. Och
den konflikten hade funnits där från början.

Det finns ju en gammal skräck för tysken hos de ryska bönderna.
Den kom vid krigsslutet att bestämma deras uppträdande.
Plundringarna och våldtäkterna var ju ett folkligt uttryck för det som i
form av folkförflyttningar och demonteringar blev till hög politik.
Karl Zweiling hoppades att jag förstod honom rätt. Han var inte
speciellt upprörd över plundringarna och våldtäkterna. Sådant hör
krig till och det var ganska självklart att när de ryska bönderna
äntligen nådde fram till Berlin skulle de fira segern genom att supa
sig fulla och sedan gå ut på staden för att ha roligt. Så gjorde alla
soldater och så hade de gjort i alla tider. Det var visserligen
politiskt oklokt men strängt taget hade ju berlinarna bara sig själva att
skylla. De hade ju varit med om de glada dagarna och nu fick de
vara med om de onda dagarna. Det visste de ju också. Vad
demonteringen av industrier beträffar så var det rent hyckleri att inte
erkänna att tyskarna borde betala tillbaka något av allt det de stulit
och förstört. Nej, han var inte upprörd. Och förutsättningen för att
de ryska soldaterna inte skulle ha bestraffat berlinarna och för att
tyskarna i öst inte skulle ha drivits iväg och för att Stalin låtit
Tyskland behålla hela sin väldiga industri; den hade ju måst vara att
tyskarna själva gjort sig av med Hitler och växlat politik. Det var
ju också det han själv och alla hans vänner i Moskva arbetat för och
han hade väl deltagit i hundra konferenser med krigsfångar och
skrivit spalt efter spalt i NKFD:s ”Freies Deutschland” under de
sista krigsåren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free