Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än en kvarto med ordentliga marginaler och dubbelt radavstånd.
Ett enda papper!
— Nar jag satt där i det stora mörka rummet och skrev visste jag
att detta var min stora chans. Jag hade inte lång tid på mig. Nästa
dag kunde Nehru ha glömt mig igen. Det gällde också att formulera
sig precis så att han på en gång intresserades av projektet och kunde
bestämma sig för att ge pengar till det och samtidigt kunde få
förakta mig lite. Det var ju inte bara så att han var lynnig och
charmig och inte gärna tålde dumhuvuden; han behövde förakta också.
Han var ju en kashmiri brahmin.
— Du förstår jag hade ju inget mandat för det här. Jag var ju
verkligen mycket junior och hade skickats till Indien på
springpojksuppdrag för att få några olika professorer intresserade av att
skriva några papers för oss och samarbeta med oss i en förberedande
kommission. Att lova något för UNESCO kunde jag ju inte. Men
detta var min stora chans och jag lovade. UNESCO skulle göra allt!
Hela arbetet med den nya världshistorien skulle få sin brännpunkt
just i ett symposium i Delhi. Det behövdes bara att den indiska
regeringen gick med på det.
— I min första draft hade jag tagit upp Mahabharata också. Men
det vågade jag inte bygga vidare på. Jag var ju uppriktigt talat inte
vidare kunnig om Indien på den tiden. Timmen med Kosambi
hade varit otäck nog. Så jag tog Sanchi och Ashoka i stället.
— Jag föreslog januari 1954. Det skulle ge tid till förberedelser.
Allting skulle inledas med en stor opening session i Sanchi. Jag
föreslog att Nehru skulle presidera och att Radhakrishnan skulle tala
om ahimsa och tolerans och hinduismen som praktisk enhet i
mångfald exemplifierad i Indiens historia. Själva arbetet skulle sedan
genomföras i Delhi. Scholars från alla UNESCO:s medlemsländer
skulle presentera sina findings inom ramen för ett gemensamt tema.
Detta, menade jag, skulle balansera mellan nödvändigheten av en
historical re-orientation för Man i denna vår tid av decisive
changes vilken borde lägga grunden för en common world-outlook
vilken inte offrade det mänskligt relevanta åt en facticity som var
societal blott på en superficial level utan som innefattade ett vårt
gemensamma re-statement av de fundamental insights i the reality
of human value structures som Asia — ordet lät ju i detta
sammanhang utan tvekan som India — stått för through the ages i the
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
