- Project Runeberg -  Karriär /
158

(1975) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att finnas till och till och med du och Birger och Hans och Eva
började dra er undan tyckte jag och jag visste inte hur jag skulle göra
och det var då jag bestämde mig för att ta ett uppriktigt samtal
med konsuln och sedan ordnade allt sig.

— Men när jag gick på Strandvägen den vårdagen och skulle få
tala med konsuln och skulle få säga precis som det var och inte visste
om han skulle tro mig och hjälpa mig eller om han skulle kasta mig
på porten och då kändes det på samma sätt. Det var ett gamble och
skjortan var alldeles våt i ryggen. Tänkte ni på hur jag hade det
någon gång? Jag tror inte det. Ni förstod aldrig hur nära det hade varit
för mig. När vi stod på däck och gamla Gripsholm lade ut och ni alla
skrek: — Vi är på väg! Vi är på väg! Vi är på väg! då minns jag
att du sade: — Du fick visum i alla fall trots att du skulle skjuta
presidenten och göra världsrevolution.

För ni förstod ingenting då ännu. Eller åtminstone tyckte jag att
ni ingenting förstod.

Men så kände jag mig den natten när jag väntade på vad Nehru
skulle göra. Och jag undrade vad som skulle hända om han blev
förbannad. Mathieu skulle stänga det helt för mig om Nehru skrev till
honom. Jag visste att också den gamla visumhistorien fanns i mina
files. Hade Nehru gjort det då var det slut. Då hade jag måst
lämna. Fått komma hem till Sverige och vad skulle jag gjort där?
Inte ens lärare kunde jag bli. Jag hade ju inga riktiga meriter. Och
rörelsen skulle inte ha någon användning för mig. Du vet på den
tiden tog man ingen som fått en klick på sig. Jag satt där i Delhi och
var skiträdd helt enkelt.

— Jag sov en helt kort stund. Sedan vaknade jag och hade svårt
att andas. Jag var helt övertygad om att jag gjort mitt livs tabbe. Jag
undrade vad jag skulle göra därhemma. Jag undrade om det skulle
bli möjligt att fixa något i Stockholm. Det var väl det enda ställe
där det kunde gå.

— Du vet nu efteråt förstår jag hur märkvärdig världen var under
de åren. Det var som om tiden höll andan. Men det begrep jag ju
inte då lika lite som någon annan. Jag låg där i mörkret i Delhi och
funderade på hur jag skulle ordna ett hörn åt mig i Stockholm när
jag nu fick foten. Något med konst kanske. Man kunde organisera
ett hörn åt sig någonstans inom Konsum, tänkte jag. Men jag var
rädd. Perspektiven var inte större för mig. Och egentligen var jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:32:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karriar/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free