Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Till kastrationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till kastrationens historia. 3
Denna som all annan phallos-kult sammanhänger givet-
vis på det mest intima sätt med den naturmystik, varmed
uppfattningen av det manliga generationsorganet såsom sym-
bol för en skapande och livgivande makt allestädes av folk-
fantasien omgivits. Kastrationen ansågs på grund av lik-
artade idéförbindelser såsom ett straff värre än döden, och
dess utförande på besegrade fiender var den gemenaste skymf
hatet förmådde uppfinna. Bruket att kastrera en slagen
fiende, som förekommit hos en mängd barbariska folk, har
bland annat hos abesinierna länge varit inhemskt och lärer
enligt Stoll1) ännu hava förekommit i det senaste italienskt-
abesiniska fälttåget2).
Uppfattades kastrationen såsom höjden av manlig van-
ära, så låg det nära till hands, att den primitiva manlighets-
känslan tog sig skrytsamma uttryck och uppträdde med på-
fallande exhibitionistiska tendenser. Ett dylikt drag uppen-
barar sig tämligen tydligt i den europeiska klädedräkten på
femtonhundratalet, och ett ganska drastiskt exempel på lusten
att låta manlig nakenhet paradera ger oss på sextonhundra-
talet den käcke slagskämpen Cijrano de Bergerac3). I hans
» Voyage dans la lune» beskrives, huru på månen såväl män
som kvinnor buro phallos-bilder som eftersökta prydnader.
Med dessa smycken skilde sig den förnäme från en man
ur hopen.
Mycket förbluffad över denna sed upplyser hjälten i
Bergeracs underbara reseäventyr sin följeslagare om, att på
vår jord adelsmannen sätter sin stolthet i och skiljer sig
från hopen genom att bära en värja. »O, lilla människa,
utropar då följeslagaren, huru kunna de mäktiga på din jord
vara så enfaldiga att stoltsera med ett instrument som
anstår en bödel, som icke slipas för annat ändamål än att
förgöra, som är fiende till allt, som lever, och samtidigt
gömma en lem, utan vilken vi vore jämbördiga med det, som
aldrig funnits, en lem som är varje djurs Prometheus, den
outtröttliga återställaren av naturens alla brister. Olyckliga
landsända, där skapandets tecken föraktas, och förintelsens
x) Stoll, Auf. arb.
2) Jmfr härmed franc-tireurernas påstådda framfart i Belgien år 1914.
3) Cyrano de Bergera c, Histoire Comique des états et empires
De la lune et du soleil. Edition Jacob. Paris 1875.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
