Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 22. Partiet står färdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
roll vid partiets uppbyggande och rörelsens fortsatta
utveckling. Den tredje av de stora portalgestalterna, Axel
Danielsson, var jämte flera av agitatorerna genom fängelsestraff, som
avtjänades, förhindrade att närvara vid kongressen. Rörelsens
alltjämt främste och populäraste agitator, August Palm, var
självklart med, hetare på gröten och misstänksammare mot
akademikerna än någonsin. Den unge eldige skomakaren F. W.
Thorsson — långt fram i tiden finansminister i
arbetarregeringarna och rikshushållare —, den sprakande frifräsaren, men
innerst veke C. L. Lundberg, gruvarbetarnas kommande ledare,
voro med. Likaså K. M. Ziesnitz, den opolerade men energiske
organisatören, om vilken det berättas, att han, då han skulle
organisera hamnarbetarna och dessa ej ville hålla sig tysta,
skrek: ”Förbannade hamnbusar, vill ni hålla käft och höra
på, annars ger jag er tusan!” Där var typografen Pehr
Eriksson, en proletär romantiker och idealistisk svärmare, som till
åminnelse av pariser-kommunen föreslog att partiets
lokalföreningar skulle kallas arbetarkommuner. Den sedermera
mycket bekante bokförläggaren och fredskämpen G. W.
Wilhelms-son, den lille energiske dansken Rasmus Hansen,
Social-Demo-kratens blivande ekonomiske ledare, N. O. Wester, en av de
skickligaste arbetar journalisterna, F. O. Björkman m. fl.
fackföreningsmän voro ombud vid kongressen. Se vi dem icke
dessa unga kämpar stå som en fylking av vikingar, beredda att
segla ut för att erövra en värld!
Kongressen förklarade, att arbetarpartiet skall bestå blott av
sådana fackliga, politiska och andra föreningar, som stå på
klasskampens grund. Något politiskt-socialistiskt program
förelåg ännu icke. Däremot antogos vissa resolutioner som
rättesnören för partiets verksamhet. Sålunda uppfordrades till
energisk kamp för den allmänna rösträtten. Det uttalades, att
ehuru-väl klassförtrycket kunde bestå lika väl i länder med som
utan allmän rösträtt och rösträtten således icke vore ett mål
utan ett medel, så fordrades rösträtten ”såsom den viktigaste
och mest uppfostrande politiska rätt i det nuvarande samhället”.
— 128 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
