Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalström som rösträttsamason och drakdödare - 49. Den första storstrejken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den första storstrejken
ström for som en virvelvind genom landet. ”Jag önskar”,
skrev hon till en vän, ”att jag hade tiodubbla krafter — då
förslog det något. Våra övriga agitatorer flacka även land
och rike runt; nu börjar man på att häkta oss; välvisa
ordningsmakten visar klorna så långt den förmår. Så nu är det
en heder att vara socialistisk agitator.––––––Jag är nog
mycket förändrad; arbetet, det hårda, hänsynslösa arbetet har
tagit bort så mycket av min vekhet; jag är nu blott och bart
den hänsynslösa agitatorn, som känner sitt värde och sin makt
och som med orubblig styrka håller fast vid socialdemokratiska
programmet. Därför kommer jag så ofta i strid med mina mera
beskedliga och tama kamrater av den brantingska skolan.”
Det behövdes också både näbbar och klor för att vid denna
tid slåss med den härskande reaktionen. Huruvida Brantings
vänner voro så tama som Kata Dalström tror är svårt att
avgöra. Läget var sådant, att någon tamhet näppeligen kunde
finna någon plats. Men Brantings försiktigt beräknande,
fältherremässiga taktik var en annan och den tilltalade icke Kata
Dalströms eldiga temperament.
Vid de hösten 1902 följande andrakammarvalen hoppades
reaktionen att den genom skrämseln med storstrejksspöket skulle
kunna slå ut den förhatlige Branting. Detta misslyckades totalt,
Branting omvaldes med stor majoritet och jämte honom invaldes
även F. W. Thorsson för Ystad, Viktor Larsson för Västerås
och Nils Persson för Malmö. Vi äro storbelåtna, skrev Kata
Dalström, ingen makt i världen skall nu kunna hindra vårt
segertåg; det är blott en tidsfråga, när fienden måste kapitulera
och ”det nya riket” hålla sitt intåg. Allt hänger på vår kraft,
vår energi, vår entusiasm, vår klokhet och vår förmåga att
fånga massorna; jag håller på att förgås av inre eld och
stridslust; det är en lust att leva.
Så sade och tänkte Kata Dalström. Utan denna
bergförsät-tande tro skulle varken hon eller arbetarna över huvud kunnat
besegra det hårda motståndet. Kata Dalström stod nu på
höjden av kraft och andlig spänstighet. Hon var ännu ej fyllda
— 333 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
