Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturella strävanden och insatser - 59. ”Konsten visar vägen ut ur mörkret” - 60. ”Vetenskapen är människans lykta”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^Vetenskapen är människans lykta"
fram att omfamna och hälsa den oväntade nya gästen
välkommen på det hjärtliga och glada sätt, som var henne eget.
— Ser du, jag håller bara en liten predikan för de här
kamraterna, de tycker att det är lika trevligt som att gå i kyrkan!
Och när de gingo, tog hon dem alla i famn, dunkade dem
i ryggen, följde dem ut på gården och ropade, tjuvpojksaktigt
hotande med pekfingret:
— Glöm inte att söka upp mig, när ni kommer till Stockholm,
så skall vi gå på Nationalmuseum!
Ännu sista sommaren hon levde, brann hon av lust att få
göra och skildra konstbesök. Hon vart eld och lågor som en
gammal värmlandsmajorska, när Z. Höglund för Folkets
Dagblad Politikens räkning sände henne som tidningens
korrespondent till den stora göteborgsutställningen, därifrån hon skrev
ett tiotal utförliga resebrev, manande arbetarna att icke
försumma detta tillfälle att få njuta av konstens skapelser och
följa den kulturella och industriella utvecklingens framsteg.
Modernismen — inom konst, teater och musik — kunde hon,
trots ivriga och ärliga bemödanden att söka förstå den, icke
uppskatta. Hon betraktade den tvärtom såsom
sjukdomssymtom hos det i förfall och upplösning stadda kapitalistiska
samhället. Om hon upplevat funktionalismens avarter, hade hon
säkerligen dragit i våldsam härnad emot dem.
Sextionde kapitlet.
»Vetenskapen är människans lykta.»
Så starkt som konsten och en del av skönlitteraturen
förmådde väl icke vetenskapliga redogörelser i allmänhet fängsla
Kata Dalström. Hon hade ingen lust att gräva ner sig i
”allehanda mögliga luntor”. Hon hade föga respekt för teorier och
läror. Hennes kärlek var livet och kampen. Och dock var
27—Kata Dalström.
— 417 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
