Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 1. Den tyska vaggan. Barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkogård.» Ett hus med detta namn finnes ej och har
aldrig funnits i Stettin. Kommendanten för åttonde
infanteriregementet bodde vid Dom-Strasse n:o 791, ett hus, som
tillhörde presidenten för handelskammaren i Stettin, von
Ascherleben. Det kvarter, där detta hus låg, hette
Greifenhagen. Huset har växlat ägare och nummer, tillhör nu
statsrådet Dewitz och är n:o 1. Man ser där på en
hvitrappad vägg en svart fläck: det enda spår som en stor
kejsarinnas närvaro har lämnat i detta hus, litet rök från
ett fyrfat, som den 2 maj 1729 brann vid Katarinas vagga.
Vaggan finnes i Weimar.
I dopet uppkallad med namnen Sophia Augusta Fredrika,
till minne af tre sina tanter, kallades Katarina vanligen
Figchen eller Fichchen, som hennes mor stafvar det, —
tydligen ett diminutivum af Sofia. Kort efter hennes
födelse inflyttade hennes föräldrar i vänstra flygeln af slottet
i Stettin, bredvid kyrkan. Figchen fick för sin del tre rum,
hvaraf det ena, sofrummet, tätt invid klockstapeln. Hon
var således i tillfälle att vänja sitt öra vid det bedöfvande
larm hon en dag skulle höra från de ortodoxa templens
klockor. Måhända var det en försynens skickelse. Huru
blef hon uppfostrad? Mycket enkelt. Man har ofta sett
henne ute på Stettins gator leka med borgarbarnen, hvilka
troligen aldrig kallade henne ers höghet. Då dessa barns
mödrar kommo på besök på slottet, gick Figchen dem till
mötes och kysste vördnadsfullt deras klädningsfåll. Så ville
hennes mor, som någon gång hade sina kloka idéer, fastän
icke ofta.
Figchen hade emellertid för sin uppfostran ganska
många lärare och dessutom en guvernant. Denna var
naturligtvis fransyska. Franska lärare och lärarinnor funnos
i hvarje mera ansedt hus i Tyskland. Det var en af de
indirekta följderna af Nantesiska ediktets återkallande. De
undervisade i franskt språk, franskt lefnadsvett och franskt
galanteri, alltså i hvad de kunde, och de flesta kunde
ingenting annat. Figchen fick alltså mademoiselle Cardel till
lärarinna. Hon hade äfven en fransk kristendomslärare,
Péraud, och en lärare i skönskrifning, likaledes fransman,
som hette Laurent. Några infödda lärare fulländade denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
