Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 1. Den tyska vaggan. Barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dennes mor hade varit en rysk tsarewna, en dotter till Peter
den store. Hon fick också höra talas om Peter den stores
andra dotter Elisabeth, hvilken hennes mor varit nära att få
till svägerska.
Och nu spred sig på en gång den oväntade nyheten
om denna samma furstinnas, prins Karl Augusts af Holstein
förgråtna fästmös uppstigande på Rysslands kejsartron. Den
9 december 1741 hade genom en teaterkupp, ej ovanlig i det
nordiska hofvets historia, Elisabeth gjort ett hastigt slut på
den lille Iwans af Braunschweig och hans mors regering.
Hvilken uppståndelse skulle ej denna händelse väcka i det
hem, där Katarina växte upp! Den nya kejsarinnan, som
genom ödets grymhet blifvit skild från den make hon valt,
bevarade ej blott den unge prinsen själf, utan äfven hans
släkt i kärt minne och hade för ej länge sedan samlat alla
dennes bröders porträtt; troligen skulle hon då ej heller
glömma hans syster. Kanikens förutsägelser runno väl nu
Figchens mor i hågen, och hon försummade ej att
ofördröjligen skrifva till sin kusin för att lyckönska henne och
erhöll ej allenast ett älskvärdt utan äfven ett vänligt svar,
ägnadt att uppmuntra spirande förhoppningar. Elisabeth
begärde ännu ett porträtt, sin systers, prins Karl Peter Ulriks
moders. Detta hennes sätt att samla släktens porträtt
tyckte Figchens mor vara ett hemlighetsfullt tecken.
Hemligheten afslöjades plötsligt. Prins Karl Peter Ulrik, »den
lille satungen», som kejsarinnan Anna Iwanowna, orolig
öfver hans nära släktskap med det regerande kejsarhuset,
plägade kalla honom, försvann plötsligt i januari 1742 från
Kiel, hans vanliga residens, och uppenbarade sig några
veckor därefter i Petersburg, där Elisabeth lät högtidligen
utropa honom till tronarfvinge.
Alltså ej mera något tvifvel, nu var det verkligen det
holsteinska, Figchens mors eget blod, som triumferade i
Ryssland öfver det braunschweigska. Alltsedan 1725 pågick
en strid mellan Peter den stores och hans broder Iwans
efterkommande; båda dogo utan direkta manliga arfvingar,
men nu segrade Holstein afgjordt, och den nye kejserlige
prinsens nyss uppgångna stjärna började kasta ett återsken
äfven på hans enkla släkt i Tyskland. I juli månad 1742
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
