Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvilka voro nu egentligen prinsessan Sofias känslor
rörande detta ömtåliga ämne? Det är svårt att säga med
bestämdhet. Men vissa tecken gifva dock vid handen, att
Henneccius’ traktat och Kristian-Augusts promemoria hade
gjort ett ganska djupt intryck på hennes sinne. »Jag ber
till Gud,» skref hon redan från Königsberg till sin far, »att
han måtte gifva min själ nödig styrka att motstå de
frestelser, som förestå. Han skall väl bevilja mig denna nåd för
ers höghets och chère mamans böners skull.» Mardefeldt
synes däremot orolig. »Det är blott en punkt, som på det
högsta oroar mig,» skrifver han, »och det är att modern
tror eller låtsar sig tro, att den unga skönheten ej kan
omfatta den grekiska läran.» Han berättar, att man en dag
fått tillkalla pastorn för att lugna prinsessan, hvars själ
blifvit oroad af popens läror. Annorlunda äro de tankar,
som Katarina själf i en senare tid hyste rörande de
svårigheter, som möta vid en luthersk furstinnas öfvergång till
den ortodoxa läran, och dessa tankar stödde sig utan tvifvel
på personlig erfarenhet. Hon skrifver till Grimm den 18
augusti 1776 rörande prinsessan af Würtemberg, som hon
utsett till gemål åt sin son Paul, i följande ordalag: »Så
snart vi fått henne i våra händer, skola vi taga i tu med
hennes omvändelse, därtill behöfves åtminstone fjorton
dagar. För att påskynda saken har jag sändt Pastukof till
Memel för att lära henne abc och den ryska trosbekännelsen.
Öfvertygelsen får komma efteråt.»
Huru det verkliga sammanhanget än må ha varit, så
mottogs dock berättelsen om allt detta — den döende
prinsessans vägran att mottaga den lutherske prästen,
förkastandet af hennes barndomstro, Todorskis tillkallande och den
därigenom uttalade bekännelsen af den ryska läran — af
det lättrogna folket som ett faktum, och från det
ögonblicket var Figchens ställning i Ryssland betryggad. Hvad
som än måtte hända, kunde hon hädanefter vara säker på
detta naiva och djupt religiösa folk. Hon hade omfattat
deras tro och de bevisade henne sin tacksamhet genom att
omfatta hennes intressen. Det band, som en dag skulle
förena denna lilla tyska furstinna med den stora slaviska
nationen, hvars språk hon endast börjat att stamma, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
