Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 2. Ankomsten till Ryssland. Giftermålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gången af det ryska språket. Men det var blott ett fagert
sken, ty Adadurof, hennes lärare, hade skrifvit konceptet.
Denna andra vistelse i Petersburg blef minnesvärd för
Katarina genom grefve Gyllenborgs ankomst. Han kom
i beskickning från det svenska hofvet för att meddela
nyheten om Katarinas onkels kronprinsen Adolf Fredriks
förlofning med prinsessan Lovisa Ulrika af Preussen. Katarina
hade en gång förr sett denne svensken i Hamburg 1740. Han
hade då funnit henne vara »en filosofisk ande». Han
frågade henne nu, huru det gick med hennes filosofiska studier
samt gaf henne det rådet att läsa Plutark, »Ciceros lif» och
»Orsakerna till romerska rikets storhet och förfall». I
gengäld gaf Katarina denne allvarlige rådgifvare sitt porträtt,
»en femtonårig filosofs porträtt», en liten skrift till hans
ära författad af henne själf enligt tidens sed. Originalet
till denna skrift, som hon sedermera återfordrade, har
olyckligtvis blifvit uppbrändt af henne själf, och ingen kopia har
hittills blifvit funnen bland grefve Gyllenborgs papper, som
förvaras vid Upsala universitet. I sina memoarer försäkrar
Katarina, att då hon 1758 återsåg detta sitt ungdomsarbete,
var hon förvånad öfver riktigheten och djupet af de
iakttagelser hon gjort. Vi beklaga att hon ej satt oss i tillfälle
att bestyrka dessa uppgifter.
Peter återvände först i slutet af januari till Petersburg.
Castéra berättar, att Katarina nedföll afsvimmad, när hon
skulle återvända till sitt rum efter att med alla tecken till
glädje ha omfamnat sin fästman, och låg sanslös i tre
timmar. Smittkopporna hade ej förskönat storfursten, ärren
och en stor peruk, som han bar för att dölja hårets förlust,
gjorde honom nästan oigenkännlig. Furstinnan af Zerbst
var den enda, som tyckte, att han embellerat, hvilket hon
genast meddelade sin gemål. Castéra har måhända enligt
sin vana öfverdrifvit, och furstinnan af Zerbst glömde ej,
att posten i Petersburg gärna kopierade bref, som
anförtroddes den. Emellertid börjades förberedelserna till
förmälningen strax efter denna så olika kommenterade
återkomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
