Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af sommarpalatset i Petersburg, där Katarina bor, har till
ena sidan utsikt åt Fontanka, som då är en illaluktande
dypöl; till den andra åt en gård på några kvadratfot. I
Moskwa är det ännu värre: »Man hade logerat in oss,»
skrifver Katarina, »i en flygel af trä, så nyligen byggd
under denna höst, att vattnet rann utför väggarna och alla
rum voro i hög grad fuktiga. Denna flygel innehöll två
filer på fem, sex stora rum hvardera, den åt gatan för min
räkning och den andra för storfurstens. I det af dessa
rum, som jag skulle använda vid min toalett, inhyste man
mina kammarfruar och hoffröknar med deras pigor, så att
sjutton kvinnor voro inlogerade i ett rum, som visserligen
hade tre stora fönster, men ingen annan utgång än min
sängkammare, hvarigenom de måste gå vid alla slags behof.
Och deras matsal var ett af mina väntrum.» Slutligen
inrättade man för denna kvinnliga personal en annan
förbindelse med den yttre världen medels en planka, som anbragtes
vid ett af fönstren och tjänade till trappa. Vi äro, som
man ser, ganska långt ifrån Versailles.
Katarina saknade till och med ibland sin anspråkslösa
bostad bredvid klockstapeln i Stettin eller tänkte med
beundran på hennes onkel Johans slott i Zerbst och hennes
mormors i Hamburg, klumpiga, men solida och rymliga
byggnader af kvadersten från sextonde århundradet.
Elisabeths palats voro icke allenast byggda på slarf,
utan också illa möblerade, och det hade sina goda skäl.
Möblemang, som specielt tillhörde ett visst gifvet palats,
var då någonting okändt i Ryssland. Möblerna följde med
ägaren, hvart han tog vägen. Det var liksom en kvarlefva
från de österländska folkens nomadlif. Väggbeklädnader,
mattor och speglar, sängar, bord och stolar, lyx- och
nödvändighetsartiklar följde hofvet från vinterpalatset till
sommarpalatset, därifrån till Peterhof och ibland till Moskwa.
Det faller af sig själft, att en del af dessa saker tog skada
eller tappades bort på vägen. Resultatet blef en
besynnerlig blandning af prakt och fattigdom. Man åt på
guldtallrikar, som ställdes på haltande bord, på hvilka ett ben
fattades. Midt ibland det franska eller engelska
konstsnickeriets mästerverk hade man ingenting att sitta på. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
