Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Första boken: Från Stettin till Moskwa - 3. Katarinas andra uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern, född furstinna Galitzin, hade 1740 gjort Elisabeth
tjänster, som furstinnan af Zerbst kände särdeles noga till:
»Fru Soltikof lyckades fånga hela familjen. Hon var en
Galitzin. Ja, ännu mera, hon var vacker, hon manövrerade
märkvärdigt och på ett sätt, som ej bör gå till eftervärlden.
Hon gick med en af sina tjänarinnor till gardeskasernerna,
hon hängaf sig, hon drack sig rusig, hon spelade, förlorade,
lät dem vinna. Till älskare hade hon de tre hundra
grenadierer, som utgjorde hennes majestäts eskort.» Den äldste
af bröderna, Peter, var styfmoderligt behandlad af naturen,
han kunde enligt Katarinas påstående täfla i kvickhet och
skönhet med den olycklige Tschoglokof. Den yngre, Sergej,
var »vacker som en dag». Han var tjugusex år 1752 och
sedan två år gift med en af kejsarinnans hoffröknar, Matrena
Pawlowna Balk. Ett giftermål af kärlek. Det var vid den
tiden Katarina tyckte sig märka, att han gjorde henne sin
kur. Hon gick nästan hvarje dag till fru Tschoglokof, som
var i intressanta omständigheter och måste hålla sig på sitt
rum. Där träffade hon regelbundet den vackre Sergej, och
hon förstod, att han ej kom för värdinnans skull. Hon
hade, som man ser, förvärfvat sig erfarenhet. Den vackre
Sergej drog dessutom snart försorg om att ge henne
tydligare upplysningar. Fru Tschoglokofs uppmärksamhet var
vid den tiden slappare än vanligt. Han ställde så till, att
han distraherade mannen, som, själf förälskad i
storfurstinnan, kunde bli mera besvärlig. Han upptäckte hos honom
en ovanlig begåfning för poesi. Den beskedlige Tschoglokof
satte sig, smickrad, i en vrå för att fylla i bouts-rimés eller
för att skrifva vers öfver ämnen, som man ej tröttnade att
ge honom. Under tiden pratade man obehindradt. Vackre
Sergej var icke allenast hofvets förnämste Adonis, han var
också en förslagen man, »en dämon i fråga om intriger»,
har Katarina sagt. Hon åhörde tyst hans första
kärleksförklaringar. Det var tydligen icke det rätta sättet att
afskräcka honom från att fortsätta. Hon frågade honom
slutligen, hvad han väntade af henne. Han var ej sen att måla
ut för henne i de vackraste färger den lycka han drömt
om. »Och er hustru?» sade hon då. Det var ungefär det
samma som att ge vika och att göra det afstånd, som ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
