Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fransmännen, jag har länge haft en förkärlek för dem;
det är en känsla, som edra tjänster skola väcka till nytt
lif.» — »Jag önskar,» skref baronen efter detta samtal »att
jag kunde återge den eld, den smidighet och den fräckhet
storfurstinnan inlade i denna konversation.» Men han tillade
melankoliskt: »Allt detta betyder och skall kanske aldrig
betyda annat än sjudande harm öfver hennes motarbetade
passion».
Han såg rätt. Poniatowski skulle aldrig mera
återkomma till Petersburg — om icke trettiofem år därefter
som afsatt kung. — Upptagen af andra tankar och äfven
distraherad af andra kärleksförbindelser, skulle Katarina
snart själf bli likgiltig för framgången af de åtgärder, som
af honom själf och andra vidtogos i detta syfte. Men ett
jäsande agg till Frankrike lefde kvar i hennes hjärta. Så
mycket mera som hon ej upphörde att tänka på sin polack,
fastän hon afstod från att återse honom. Trohet, eller
åtminstone en viss trohet, ibland tämligen bisarr, det måste
erkännas, låg i hennes karakter. Stundom — icke alltid —
var hon i stånd att visa ihärdighet och ståndaktighet i sina
erotiska så väl som i sina politiska affärer. Fastän hon ofta
bytte om älskare, hade hon dock förmåga att verkligen älska
några af dem, till och med sedan hjärtats eller sinnenas rus
förflyktigats. Hon älskade dem då på ett annat sätt, lugnare,
men lika energiskt, om icke ännu mera, orubbligt, som fursten
af Ligne sade längre fram i tiden. Det ligger säkerligen
ännu en viss fräckhet och till och med litet cynism i det
reskript hon 1763 skickar till sitt sändebud i Warschau för
att lägga honom på hjärtat den blifvande polske kungens
kandidatur, i det hon säger, att denne »under sin vistelse i
Petersburg hade gjort sitt fädernesland flera tjänster än
någon annan af Republikens ministrar». Men det ligger
ömhet parad med en klok förtänksamhet i de åtgärder hon
samtidigt vidtager för att betala alla denne besynnerlige
tronkandidats skulder. Antagandet, att ett giftermål mellan
henne och den polska nationens utvalde härskare var å
bane och som sålunda skulle förena de bägge rikena till ett,
fann 1764 en så allmän tilltro, att Katarina måste tillgripa
sinnrika medel för att lugna grannar, som hade lätt för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
