Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rofdjursögon, hvarom d’Éon talat — lysa, då hon fixerar
tsarinnan. För att undvika denna blick, inför hvilken
Trubetzkoj och Buturlin ha darrat, går Elisabeth till andra
ändan af rummet och tilltalar storfursten. Katarina lyssnar.
Peter passar på tillfället att tala illa om hustrun, som han
anser dömd på förhand. I häftiga ordalag far han ut mot
hennes elakhet och hårdnackenhet. Katarina rycker till.
»Ja, jag är elak,» utbrister hon med darrande röst,
»jag är det och skall alltid bli det mot dem, som uppföra
sig orättvist mot mig. Ja, jag är hårdnackad mot er,
alltsedan jag kom under fund med, att man inte vinner något
på att ge efter för edra nycker!»
»Ni hör!» säger storfursten, vändande sig till
kejsarinnan och säker på att segra. Men kejsarinnan tiger. Hon
har ännu en gång mött Katarinas blick, hon har hört klangen
i hennes röst, och äfven hon är rädd. Hon försöker ännu
en gång att skrämma den unga kvinnan. Hon uppmanar
henne att tillstå de brottsliga förbindelser hon haft med
Bestuschef och Apraxin och erkänna, att hon till den
senare skrifvit andra bref än dem, som öfverlämnats till
ransakningsdomarne. Vid hennes vägrande svar hotar hon att
låta ex-kansleren undergå pinligt förhör. »Som det behagar
ers majestät», svarar Katarina kallt. Elisabeth är besegrad.
Hon byter genast om ton, antar en förtrolig min, ger
Katarina med en åtbörd en antydning, att hon inte kan tala
öppenhjärtigt i storfurstens och Schuwalofs närvaro.
Katarina uppfattar snabbt denna vink. Hon säger med dämpad
röst i en förlägen hviskning, att hon också skulle vilja öppna
sina tankar och sitt hjärta för kejsarinnan. Elisabeth blir
rörd och fäller några tårar. Katarina följer hennes exempel.
Peter och Schuwalof äro förfärade. För att göra slut på
uppträdet hittar kejsarinnan på att komma under fund med,
att det är sent. Klockan är verkligen tre på morgonen.
Katarina drar sig tillbaka, men innan hon hunnit gå till
sängs, kommer Alexander Schuwalof med en hälsning från
kejsarinnan, ber henne lugna sig och förbereder henne på
ett nytt och snart sammanträffande med hennes majestät.
Några dagar därefter är det vice-kansleren i egen person,
som skickas till henne från Elisabeth med begäran, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
