Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 1. Det unga hofvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1758 vågade Katarina till och med bestämdt påyrka
afskedandet af hans gunstling Brockdorf, som några månader
förut gick omkring och sade till hvem som ville höra på,
att »man måste krossa huggormen». Det var Katarina som
var »huggormen». Vid slutet af följande år var det ej
längre storfurstinnan, det var hennes gemål, som begärde
att få återvända till Tyskland:
»Storfursten har varit indisponerad i några dagar,» skref
markis de l’Hôpital. »Jag har fått veta, att han till och
med genom öfverkammarherren, som han enkom skickat
efter, låtit bedja hennes kejserliga majestät om tillåtelse
att få återvända till Holstein. Denna ogrannlaga begäran
har af hennes kejserliga majestät endast betraktats såsom
härrörande från en sjuk hjärna, och detta anfall af dåligt
lynne beror på, att kejsarinnan beröfvat honom musici och
sångare, som fursten haft i sin tjänst. Storfurstinnan visade
sig i tisdags vid hofvet; kejsarinnan tog emot henne mycket
väl och var mera förekommande mot henne än vanligt.»
Huru ytlig än Peter var, är det sannolikt, att hans
dåliga lynne hade en allvarligare orsak. Han stannade
emellertid kvar i Ryssland för att där gå sitt hemska öde
till mötes, och i detta ögonblick var detta öde redan
besegladt. Om Peter varit mera klarsynt, skulle han äfven
ha kunnat läsa det i Katarinas ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
