Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverlämnades åt lågorna. De skulder den aflidna efterlämnat vålla
större bryderi. Ett ögonblick befarar Katarina, att man
skall sälja på auktion furstinnans möbler och juveler, som
hennes fordringsägare tagit i mät. Efter att ha låtit be sig
litet går emellertid Elisabeth in på att betala de 4 à 500,000
francs, som vistelsen i hotel de Chaulnes, operalogen och
grefvinnan af Oldenburgs öfriga parisernöjen hade slukat.
Sålunda brusto de sista banden, som ännu förenade
furstinnan af Zerbsts dotter med hennes hemland. Men i
Ryssland behöfde hon ej längre vara rädd för att bli
isolerad. Williams efterträddes af Keith. Denne bemödade
sig emellertid företrädesvis att vinna storfurstens ynnest. I
motsats till sin företrädare ansåg han Peter fullt tillräcklig
för den roll han ämnade låta honom spela: en tarflig roll
af skvallerbytta och spion. Peter skötte den i själfva verket
ypperligt. Han med sin fördärfvade natur fann ett elakt
nöje i dessa låga sysslor. Snart blefvo de tjänster han
sålunda gjorde England och Preussen och hvaråt Fredrik
ägnar en tacksam bågkomst i sin Historia om sjuåriga kriget,
allmänt kända i Petersburg. Det hindrade för öfrigt icke
Keith att vid tillfälle ställa sig väl hos storfurstinnan och
att låna henne pengar, liksom Williams hade gjort.
Äfven Poniatowski fick en efterträdare. Våren 1759
anlände till Petersburg en grefve Schwerin, adjutant hos
den preussiske kungen och tillfångatagen i slaget vid
Zorndorf (25 augusti 1758). Man behandlade honom som en
framstående främling, den där kommit för att bese
hufvudstaden. Endast för formens skull anställde man hos honom
två officerare, som fått i uppdrag att bevaka honom. Den
ene af dessa officerare hade särskildt utmärkt sig vid
Zorndorf. Han hade fått tre blessyrer utan att lämna sin
post. Han hade österländingens fatalistiska mod. Han
trodde på sitt öde, och han gjorde rätt däri: hans namn
var Gregor Orlof. De voro fem bröder vid
gardesregementena. Reslig som sin bror Alexej och liksom han begåfvad
med en herkulisk styrka, öfverglänste Gregor Orlof alla
genom sitt vackra ansikte med den regelbundna och milda
profilen. Han var vackrare än Poniatowski, till och med
vackrare än Sergej Soltikof: en koloss med ett förtjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
