Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däribland Katarinas. Men han var nära att dyrt få plikta
för sin triumf. Schuwalof var ej den, som förlät en dylik
oförrätt. Men den tillit Orlof hade till sin lyckliga stjärna
svek honom ej heller den gången: Schuwalof dog, innan
han fått tid att hämnas, och Katarina fortfor att intressera
sig för denne unge man, som riskerade sitt lif på att
förvrida en skön furstinnas hufvud. Slumpen gjorde, att han
bodde i ett hus midtemot vinterpalatset. Det bidrog också
till ett närmande, som ej skulle låta länge vänta på sig.
Denne dristige och förföriske officer var också, borde
vara en inflytelserik man i den krets, hvari han lefde. Och
denna krets hade, borde ha en ofantlig betydenhet för en
storfurstinna af Ryssland, som bestämt sig för att »gå sin
egen väg». I sina memoarer talar Katarina upprepade
gånger om det lifliga intresse hon tidigt haft och alltid
bibehållit för att förvärfva sig bevågenhet hos ett element,
som, enligt hvad hon erkände, skulle bli det verkliga och
enda stödet för hennes ställning i Ryssland. Detta element
kallar hon: den ryska »publiken». Hon oroar sig vid alla
tillfällen för, hvad denna »publik» skall säga eller tänka om
henne. Hon tänker på att stämma den gynnsamt för
hennes intressen. Hon skulle vilja bringa det därhän, att
den vande sig att räkna på henne i händelse af behof, för
att hon å sin sida skulle kunna räkna på den. Det är ett
talesätt, som skulle kunna väcka tvifvel rörande äktheten
af det aktstycke, hvari vi finna det nedskrifvet. Vid den
tidpunkt, då Katarina anses ha gifvit oss dessa förtroenden,
frågade hon icke allenast icke det ringaste efter detta
element, som hon skulle ha värderat så högt trettio år
tidigare, utan hon hade också haft tid att komma under fund
med, att det ej existerade i Ryssland, åtminstone icke i
denna mening och med en sålunda bestämd roll. En
»publik» af detta slag, d. v. s. en social kollektivitet, begåfvad
med förstånd och vilja, i stånd att tänka och handla
samfäldt, hvar skulle hon ha funnit den i dåvarande Ryssland?
Ingenting dylikt visade sig för blicken. Öfverst en grupp
af krypande ämbets- och hofmän, som darrade för en blick,
som på en vink voro beredda att krypa ner i jorden;
nedtill: folket, d. v. s. en viss kvantitet muskelkraft att använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
