Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
östra Preussen, skulle afbryta sitt framryckande. De, som
opererade i samråd med österrikarne, skulle skilja sig från
dem. Bägge parterna skulle skyndsamt sluta en vapenhvila,
om ett förslag väcktes därom af de preussiska generalerna.
Samtidigt afsände Peter själf kammarherre Gudowitsch
till Fredrik med ett egenhändigt skrifvet bref, hvari han
meddelade honom sina vänskapliga afsikter. Sedan kommo
i hastig följd beslut och offentliga tillkännagifvanden, som
utvisade en genomgripande ändring i tendenser och
sympatier. Till och med hofvets franska skådespelare skickades
bort, utan att man vidare bekymrade sig om deras öde.
Slutligen tillställdes i februari Frankrikes, Spaniens och
Österrikes representanter en förklaring, som upplyste dem om,
hvad de hade att vänta af den nya regeringen: Peter vände
helt ogeneradt sina bundsförvanter ryggen; han förklarade
sin afsikt att sluta fred och rådde dem att göra det samma.
En scen, hvaraf baron de Breteuil har gifvit oss en
målande skildring, gaf två dagar senare eftertryck åt denna
varning. Det var den 25 februari 1762 på en souper hos
kansler Worontsof. Man satt till bords från klockan tio
på kvällen till tu på morgonen. Tsaren, berättar de
Breteuil, »gjorde inte annat än skrålade, drack och pratade
dumheter». Mot slutet reste sig Peter vacklande, vände sig till
general Werner och grefve Hård och föreslog en skål för
kungen af Preussen. »Förhållandena äro nu ej längre som
under de sista åren,» tillade han, »och snart skola vi få
se —!» Samtidigt skickade han »småleenden och ord af
hemligt förstånd» till Keith, den engelske ambassadören,
som han kallade »sin käre vän». Klockan tu på morgonen
gick man ut i salongen. I stället för det vanliga
faraobordet stod där ett stort bord med pipor och tobak. För
att vara artig mot kejsaren måste man tända en pipa och
röka i flera timmar, allt under det man drack engelskt öl
och punsch. Men efter en ganska lång konferens med Keith
föreslog hans majestät ett parti campi. »Det är,» förklarar
de Breteuil, »ett slags chat qui dort eller as qui court.» Under
spelets gång kallar kejsaren till sig baron Posse, den svenske
ministern, och bemödar sig att öfvertyga honom om, att
Sveriges nyligen offentliggjorda deklaration är den samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
