Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Storfurstinnan - Andra boken: Eröfringen af makten - 2. Kampen om tronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kejsarinnan sällskap. Svensken, som ej vågade säga Katarina,
hvart man uppmanade honom att gå, beslöt sig för att
afböja inbjudningen. Då kom Peter själf och meddelade
grefven brutalt, att han var väntad hos mademoiselle
Worontsof och att han måste finna sig i att följa med honom
dit. En annan dag, då han upptäckt, att kejsarinnan tyckte
mycket om frukt, förbjöd han, att sådan fick serveras på
hennes bord. Ibland fick han också anfall af svartsjuka.
Katarina snusade, enligt den tidens bruk, till och med bland
unga och vackra damer. Hon antog tidigt den vanan och
bibehöll den i hela sitt lif. Sergej Galitzin berättar, att
hon måste på kejsarens befallning skilja sig från sin
snusdosa, emedan hon varit nog olycklig att be Sergejs far om
en pris. Allbekant är den scen, då kejsaren offentligt
apostroferade kejsarinnan och slungade henne ett groft
okvädinsord i ansiktet. Det var den 21 (9) juni 1762 vid en
middag för fyra hundra personer, hvartill de tre högsta
rangklasserna och de utländska ministrarne inbjudits med
anledning af det preussiska fredsfördragets undertecknade.
Kejsarinnan satt på sin vanliga plats vid bordets midt.
Kejsaren, som hade baron von Goltz till höger om sig, satt
vid den ena ändan. Innan Peter föreslog Fredriks skål,
drack han för den kejserliga familjen. Kejsarinnan hade
knappast satt ifrån sig sitt glas, förr än han skickade sin
adjutant Gudowitsch för att fråga henne, hvarför hon ej
rest sig vid denna skål. Hon svarade, att den kejserliga
familjen ej bestod af någon annan än kejsaren, henne själf
och hennes son och att hon därför ej ansett denna
hyllning nödvändig. Peter skickade genast åter Gudowitsch
med befallning att säga till kejsarinnan, att hon var en
gås (dura) och att hon väl borde veta, att de bägge
prinsarne af Holstein, kejsarens onklar, tillhörde den kejserliga
familjen. Och som han troligen var rädd, att Gudowitsch
ej troget skulle uträtta sitt ärende, ropade han själf: »Dura!»
tvärs öfver bordet till den, som artigheten gällde. Alla
människor hörde detta ord. Katarinas kinder fuktades af tårar.
Men det var icke nog med förolämpningar. Peter var
nog vanvettig att därtill lägga hotelser. Samma dag erhöll
mademoiselle Worontsof S. Katarinaorden, som vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
